Katter är ganska roliga tycker jag. De kommer fram till vilt främmande människor, nosar lite, stryker runt några varv, buffar på knäna, sen är det bara rätt ner på rygg och en inte särskilt subtil order om att du kan börja klappa nu, människa. Sen får de nog bara och sätter sej och glor på en humla istället. Någon gång måste jag köpa en katt. Listan börjar göras längre nu - en katt, en kameliabuske, och ett praktiskt kök. Det önskar jag mej.
Katten befann sej för övrigt i det gamla stenbrottet som blev viktoriansk trädgård, Whinfell Gardens.
 |
| Klappa mej! |
 |
| Had enough, next! |
 |
| Spana lite |
6 kommentarer:
Å, du underbara Anna vilka bilder du tar!
Om du gjorde en liten betraktelsebok med bild och text samlat, skulle jag köpa den och ha den liggande på rumsbordet - alltid till hands -.
Vilken fin katt, vilken glänsande päls och stamtavla ser jag:-). Jättefina foton och där har jag inte varit:-) och dina prioriteringar på önskelistan tycker jag låter alldeles utmärkta!
Vilken underbar beskrivning av katter! Katten på bilderna är dessutom svart precis som vår och mycket svår att fotografera. Du har lyckats bra!
Elisabet: Tack :)
Mamma: Katten var söt och sällskaplig, och låg länge och spanade på humlor och småfåglar :)
Pysseliten: Ja det var svårt att fotografera den! Särskilt stilla var den inte heller. Svarta katter är väldigt eleganta tycker jag :)
Söt katt ;)
Finns ju en trevlig katt nere vid botaniska trädgården också som är som du beskriver.
Jani: Ja den stora röda katten! Den brukar sitta och stirra stint på ekorrarna :)
Skicka en kommentar