lördag 1 oktober 2011

Dammig hetta, Chatsworth och sammetsnatt

Idag har det nog varit den varmaste oktoberdag jag någonsin upplevt iallafall. Uppemot trettio grader varmt, strålande sol, riktigt dammig hetta, sådär så att det blir ett dis. Jag är glad att jag redan gått så många höstpromenader och njutit av färgerna för nu bara torkar löven ihop och närapå smular sönder innan de bruna rasslar ner i en väldig fart. Jag har varit på utflykt till Chatsworth i Peak District som jag verkligen rekommenderar. Där var folk från hela världen för att titta på detta vackra gigantiska slott med tillhörande enorma trädgård och flera affärer och kafeer i pittoriska omgivningar bland Peak Districts kullar och knubbiga får som betade ända in på parkeringen. Hit måste jag åka igen! Läsa om Chatsworth House kan man göra här och här. Och den sjätte Duke of Chatsworth kan man adda på Facebook - trots att han varit död några hundra år. Ett modernt mirakel.

Nu har sammetsnatten lagt sej som vid Medelhavet och luften är så ljum, så ljum.





Dåliga mobilfoton tyvärr, men jag orkade inte släpa på någonting extra i värmen.

6 kommentarer:

Monica sa...

Vilken värme, är svårt att fatta senare i höst antagligen. Härliga vyer, vilka slott det finns, 126 rum ser jag, där vill jag också promenera och hälsa på. Fantastiskt!

Steel City Anna sa...

Detta hade du gillat, svårt att ta sej dit utan bil men någon gång kanske vi får skjuts. Inte ett ställe för karlar alls ;)

Monica sa...

Jag skulle passa bra som slottsfru med;-)

Trillingnöten sa...

Helt galet är det. Det är verkligen inte varje år man kan gå i T.shirt första oktober! Samma här alltså. Lustigt! Jag är mer nyfiken på vad detta innebär för vintern? Blir det kallare? Varmare?

Steel City Anna sa...

Trillingnöten: Det är så tvära svängar, jag skulle nästan tro att det blir kallare fast det vill du ju inte höra :)

Mamma: Den tolfte greven och grevinnan bor fortarande på slottet, man undrar ju hur det ser ut i delen de bor i. Rummen vi fick se hade tygtapater, marmorgolv i olika färger,och takmålningar. Och i varje hörn stod en gigantisk Blue John sten, stor som en glaciär :)

Monica sa...

Ja läste om dem, är ju fantastiskt vilken historia de bär och det är där de står...Blue John, jag undrar ju var de finns;-), min lilla ligger på vita möbeln jag målade och vilar fint där:-)