Insikten drabbar mej plötsligt. Jag sitter och tänker på ingenting på en full alldeles för varm buss och knaprar på en torr och sällsynt äcklig 'powerbar' som består av frön och korn. Därför att jag har bestämt mej för att försöka vara lite nyttig. Det efterlängtade regnet har kommit men bara i skurar och temperaturen är ändå över 29 grader. Det är engelskt djungelväder, fuktigt och traumatiskt. Det slår mej att jag trots min numera nyttiga kost ägnar mej åt för pysket förödande aktiviterer. Jag lovar därmed högtidligen detta:
Jag ska aldrig mer hetsäta min lunch framför datorn vid skrivbordet.
Jag ska aldrig mer svara i telefon eller använda Excel samtidigt som jag intalar mej själv att jag har rast.
Vilket fantastiskt beslut. Jag reser mej resolut ur stolen och går ut. Sitter och andas i exakt 30 minuter och äter pastasallad. Ensam. Vilken skillnad. Engelsmän tror att man måste ha nån slags ursäkt för att ta rast. Röka. Köpa lunch, som de rusar tillbaka med för att äta vid skrivbordet.
Tänk att man kan glömma bort nåt sådant vitalt bara för att alla andra gör tvärtom! Jodå, jag har bestämt mej. Den här reklamen surrade nämligen också i mitt huvud under bussfärden:
Nu ska mitt liv bli som den här reklamen:
1 kommentar:
Mycket bra beslut kära dotter att ta det lugnt vid måltider, den pausen behöver man, så försök fortsätta med det.
Skicka en kommentar