Djungelstorm och summer blues

Den engelska djungelfuktigheten håller i sej trots att den nu kombinerats med något som borde vara i närheten av storm. Balkongdörren måste hållas öppen för att försöka få temperaturen under 30 grader inne i lägenheten men varje gång en vindil drar förbi så ramlar alla tavlor ner. Blomkrukorna välter på balkongen och jag sitter och ängsligt vakar vid mina tomatplantor som just har börjat blomma. Jag har precis strykt mitt propra jag som ska bäras den kommande jobbeveckan och i köket väntar ett berg av disk som jag inte alls kan förstå hur det kom till. Tvättmaskinen mullrar, jourtelefonen piper - jag svarar med min snällaste röst att det inte gör nåt att de ringer på en söndag för när nåt går tokigt går nånting tokigt och det kan råka bli så även på en söndag, jag matar inneväxterna med sockervatten, äter stekta irländska potatiskakor, längtar till julen eller iallafall till september och funderar på vad jag ska göra med min söndag. Försöker lyssna på en synnerligen tråkig gudstjänst på Svt Play men ger upp och läser istället lite Fröding, Ferlin och Auden, och kryper in i den där vemodiga cynismen som alltid infinner sej hos mej vid högsommaren då är allt är för grönt, för starkt och oundvikligen snart förbi.

I solnedgången

Satte jag mig på bergets kam,
spejade ut över fjärden,
såg, huru solen i väster sam,
långt, långt i väster gick färden.
Tiden förgår,
nyss var det vår,
snart ligger höst över världen.

Dagar ha kommit och dagar ha gått
en gång väl kommer den sista,
flyktig är lyckan och knappt dess mått
tung är den ändå att mista.
Luftbyggda slott
skimra ju blott,
skimra och locka och brista.

Dårar de tänka och dårar tro,
dårar de mena och hoppas,
hoppas, att frön, som i jorden gro,
växa till skördar och knoppas.
Brodden den dör,
frosten förstör
det som i markerna stoppas.

Gustaf Fröding, Gitarr och dragharmonika 1891