Lördagens ärenden uträttade

Jag har varit på posten och postat paket till Sverige och Tjeckien. Druckit kaffe och ätit potatiskaka med en skiva tjockt fläsk. Gått en lång promenad upp till Crookes och hälsat på i en kompis second hand affär. Gått hela vägen ner igen och stannat till vid Weston Park Museum och tittat länge på myrorna i myrstacken som man kan zooma in med en kamera och se hur de bär lövbitar och står på rad vid en liten grop och flyttar lövbiten från den ena myran till den andra tills den sista myran lägger ner den i gropen med precision och försiktighet.

Resten av lördagen:

Bada med jordgubbsmikshakebadboll
Koka krusbärsmarmelad
Lösa korsord
Tupplura
och titta på filmen Nowhere Boy om John Lennon.

Inget mer.

Barndomsnostalgi

Som jag älskade det här programmet och så gränslöst kär jag var i Morgan! Tippen:

Underbara Bullen ...

Smått galna HAJK, vilka föräldrar skulle inte bli glada av att få semestern förgylld med en sån här:

Fantastiska Det kommer mera!

Fångarna på fortet ... Heliga fredagskvällar på nittiotalet med popcorn. Dilektmysterium ett: Hur man kan uttala ett ord som labyrinten.

Och Söndagsöppet! åååh vilket bra program.

Och 24 karat, helt underbart! Vilken titelmelodi! Harald har GULDFÄRGAT förkläde! Ååh vad det är fint. Brööd. Sallad. Brööööd. Kåååv. Bröööööd. Skinka. Brööööd. Ost.

Ännu mera om makt

Jag är oerhört fascinerad av makt, och nu menar jag inte det på något perverst, diktatoriskt vis. Jag är fascinerad av maktspelet mellan människor, av balansen, av hur man skapar makt, hur man får någon att känna sej maktlös, hur man själv i olika situationer plötsligt blir maktlös och hur man i andra situationer vet hur man kan ta sej makt, erövra den, bruka den, vårdslöst eller försiktigt som att hålla en fågelunge i sin kupade hand.

Det intresserar mej hur man möblerar för makt, hur stolarna på ena sidan av skrivbordet eller socialkontorsbåset är lägre än på den andra, hur en kateder i klassrummet automatiskt förskjuter makten i ett visst fokus, hur ett runt bord är öppet och hur ett ofantligt stort väntrum med endast en liten soffgrupp i med gigantiska vaser med enorma blommor i ger illusionen av att de som besöker är små och de som tar emot betydelsefulla.

Maktens kroppspråk är underbart, hur man kan böja sej ner på huk och se någon i ögonen, hur jag kan skjuta axlarna bakåt och liksom burra upp mej för att ta tillbaka makten när jag talar med någon mycket längre och bredare, hur jag lägger en del energi på kraftfulla färger på jobbet och en bredd över axlarna, en slags maktfasad, en uniform, hur jag kan känna mej naken, nästan förlägen om jag träffar någon kollega iklädd fladderbyxor och munkjacka ätandes tysk korv vid marknaden, som att jag begått en stor synd.

Om man höjer sin medvetenhet för de subtila maktmedlen så blir det mycket lättare än återta makten om man skulle få sin maktposition rubbad. Att registrera och lägga märke till att någon medvetet tornar upp sej över en, använder jargong man inte förstår, har möten i rum med fånigt hög takhöjd och onormala jätteväxter, möblerar ett rum så att alla tittar på dej (gamla rättegångssalar från 1600- 1700- och mitten på 1800-talet är ofta otroligt fascinerande byggda med en labyrint av bås och trånga gångar, byggda på höjden med balkonger och sektioner för juryn på båda sidor och publiken bakom och domaren framför så att alla tittar ner på den anklagade), eller säger saker som 'jaha är det ingen här' när det bara är kvinnor i ett rum.

Hos läkaren, i skolan, på socialkontoret, i rättsväsendet, på arbetsintervjun - överallt går det att lägga märke till möbler och attityder och fraser som vill skifta makten till någon annans fördel.

Vad gör man om man inte kan snärta tillbaks med en vass kanslispråksrubrik? Vad gör man om man är fysiskt rörelsehindrad så att man inte kan slå tillbaka? Vad gör man om man inte kan förklara själv vad man vill? Vad gör man när andra pratar om en och man inte förstår vad de säger, tar beslut som man inte inser vidden av?

Det närmaste den känslan jag kan tänka mej är när man är barn, och det har ju ändå alla varit. Den yttersta frustrationen när man skriker och lägger sej på marken för att protestera. Eller kanske vägrar äta eller kissar i sängen eller vägrar sova. Och om man inte ens har den lilla makten? Vem ska förvalta den makten åt dej?

Att ha en liten bit av den makten i sin hand för någon annan är verkligen ett oändligt ansvar som kan bli alldeles övermäktigt om man tänker för mycket på det.

Makten som en fågel i sin kupade hand.

Om man behöver muntras upp ...

Det roligaste jag nånsin hört med denne man - vinprovaren Bertil. "Det smakar vår och äldre herre" "Rökig nöt" "Ren som en konflikträdd kallskänka som gömt sej i ett vitrinskåp".

Jul-i

Bröllopsdag, festival, marknad, tivoli och jobb, jobb, jobb hela juli. Jag ser fram emot augusti som är en mycket mustigare månad, grönska som är riktigt djupt mörkgrön, regnskurar och det avslappnade lugnet att njuta av det sista av sommaren som är på väg att ta slut, snarare än att vara mitt inne i det där stekheta och upphaussade. Sen längtar jag naturligtvis efter julen. Jag hade förstås hoppats på att få fira den i en större lägenhet men så blir det nog inte. Jag tittar ändå på TV-shopping-program som firar jul i juli och säljer julsaker billigt. Och tänker att tiden går så fort så det blir höst när som helst. Jag älskar hösten. Det är väl inte sant som Snigel säger?

Allsång med Gardellkrydda

För en gångs skull blev det här programmet sevärt ... Ja iallafall i 6 minuter.

Min nya kärlek Henry

En himla bra affär - Makro. Och en himla härlig karl som jag införskaffade där för ett synnerigen bra pris - dammsugaren Henry, men 10 liters dammkapacitet och trevligt leende. Jag är kär! Och Makro, de säljer t ex enkilosförpackningar av köttbullar från vårt eget märke Mamma Scan. Och ibland kräftor ... Jag hoppas innerligt att de får in några till augusti. Annars får jag väl nöja mej med kräftstjärtar i lake.

Inspiration

Inte bara mor, utan nu även maken har inspirerats till bloggande! Den kommer också handla om kära Sheffield och heter ömsint: The Soothing North. Och när jag hjälpte till att designa hans blogg igår såg jag hur många nya fina mallar det fanns och passade på att göra om lite på min egen. Stålgrått! Jajamän.

Snygga hus!

Tinnar och torn - åh vad jag tycker den är fin, den katolska katedralen. Och sånna här gamla industribyggnader är underbara, det är inne nu, Ernst Kirschsteiger är tokig i att inreda sånna. Det kanske vore nåt, nu när lägenheten vi bjöd på sist gick oss förbi.

Bröllopsdag nummer 3

Festivalen fortsätter därute. Inatt åt vi bröllopsdags-supe och tittade på bröllopskort. Idag funderar vi på att gå en promenad i Weston Park och kanske en sväng in på museet. Jag är förstås sugen på att gå till marknaden igen men det beror sej på om jag kan övertala maken till det ...

Bröllopsdagsmat - avocado med räkor, äggklyftor, stenbitsrom, lax, gräslök och majonäs som förrätt, pastasallad som varmrätt och champagne till alltihopCamembert med kex och körsbär - på bröllopspresent-tallrikIstället för tårta - frukt och bärsallad med mascarpone och lime
Då det begav sej - bröllopsbuffe (ska tilläggas att denna tillagades av vår vän Jonathan och inte av bruden):Av bloggerskan egengjorda placeringskortJust efter vigseln när man kanske trodde att man var ensam i rummet men se nej det var man inte!

Festival i Sheffield!

Visst är det trevligt att gå ut ibland på fredagen efter jobbet men nästan ännu bättre är det att somna tidigt och vakna pigg och utvilad vid nio-tiden en lördagsmorgon, dricka två koppar kaffe, titta på ett gammalt Vänner-avsnitt, äta rostat bröd med tomater och vattna blommorna på balkongen. När klockan slår elva har jag även hunnit tona håret, måla naglarna och tagit ett bad med lavendelolja, klätt på mej mina mest okontorska kläder och bestämt mej för att gå ut på stan. Steel City's vattenstålbollar som i stort sett alltid har en begeistrad unge i närheten

Sheffield är alldeles sprudlande och pulserande idag - det är både stor internationell marknad, säsongsrea och festivalen Tramlines. Det är hur mycket folk som helst men hög, trevlig och artig stämning och en blandning av folk i alla åldrar.

Scenen vid Barker's Pool

Taget från parkeringen bakom parken där jag gömmer mej för att hämta andan bland alla människor. De som har lägenheter mot balkongen kan se scenen hemifrån, vi har vår in mot gården.

Jag börjar med att kila in på Argos och köpa en bröllopsdagspresent till min man. Han har redan fått den fast det egentligen inte är dags förrän imorgon. Jag fick min guldmedaljong förra helgen för min man är inte särskilt bra på att hålla sej när det gäller presenter. Champagne ska det bli vid tolvslaget iallafall.
Sen blir jag oändligt lockad att köpa en gigantisk bakad potatis från den gamla hederliga potatismannen på the Moor men tänker att det är en ganska stor chans att de tyska korvgubbarna är på plats igen på marknaden - och när jag ser det här ståndet blir jag mycket lycklig. När jag beställer en kryddig bratwurst undrar korvgubben om jag inte ska köpa två - du kommer snart tillbaka annars säger han och blinkar. Det är inte första gången jag köper korv här. Jag knallar vidare nerför Fargate till det franska ståndet som säljer kakor och enorma chokladbakelser och köper chili- och ingefärskakor och korint- och smörkakor. Sen upptäcker jag till min stora förtjusning att den ryska killen som säljer babushkas är tillbaka igen - han ler med hela ansiktet och slår noga, noga in de två säkerhetsnålarna jag valt och säger även han, att snart är du nog tillbaka igen.

Till middagen ikväll tänkte jag ha nånting speciellt. Jag går in på Marks & Spencers och köper färsk pasta och räkor och ett par ostar, och kollar sen på tårtorna om det kan finnas nån som kan passa på en bröllopsdag men det är fullt av födelsedagstårtor och fotbollstårtor och tårtor formade som fjärilar och tusenfotingar och igelkottar och en mamma börjar prata med mej om allt möjligt och hennes pappa har haft en stroke säger hon men börjar återhämta sej och han vill ha whisky har han sagt men det vågar hon inte köpa. Jag kan ju inte gärna komma med en sån här tusenfotingstårta heller säger hon och vi skrattar lite åt detta och jag tipsar henne om det franska ståndet på marknaden som har goda bakelser och tarte with strawberries & cream och hon säger att det är ju en bra ide och kilar dit.

Själv köper jag fin mascarpone, jordgubbar, blåbär, hallon och fånigt dyra körsbär istället för tårta. Kassörskan ler och säger 'jasså här har vi nån med exklusiv smak' och jag säger att det inte är varje dag jag handlar sånt här, att det är min bröllopsdag. Och hon blir så förtjust och undrar hur länge vi har varit gifta och hon tycker det är ofantligt gulligt av mej att köpa dom där dyra körsbären till min man, och hon säger att hon själv har varit gift i 33 år och inte brukar köpa nånting särskilt men gärna skulle vilja ha en medalj för att ha stått ut så länge, och så skrattar hon kluckigt och tanten bakom skrattar lite också och hennes gubbe ser ut sådär som gubbar ser ut när kvinnor pratar och gör så att allting tar längre tid. Come back again my love säger hon och hon skrattar fortfarande när jag går åt sitt skämt med medaljen.Rainier Cherries

Sen kan jag bara inte låta bli att kika lite hos mannen som säljer en otrolig mängd sjalar, särskilt inte som han erbjuder två för fem pund. Jag köper en lila och en svart och tänker att nu har jag snart sjalar för en hel affär, men det kan inte hjälpas. Jag går en runda på H&M och låtsas att jag är i Stockholm, glider förbi reaskyltarna och ser inget särskilt jag vill ha, går istället in i bokaffären, dricker kaffe och lemonad och läser As I Walked Out One Evening av Auden i en hel timme.Peace Gardens

Tänker att det är dags att gå hemåt, min gata Division Street är en enda lång kö in till den största delen av festivalområdet men jag lyckas tränga mej in i blomsteraffären som gjorde min brudbukett för tre år sen. Damen därinne blir glad och säger att jag är dagens första kund, det är ingen som tänker på blommor i festivalyran. Jag säger att jag bara vill ha en enda röd ros och hon slår in den noggrant och frågar vad som händer därute.Jag får tränga mej in i min egen port och de ridande poliserna som vaktar ingången till Devonshire Green ler mot mej och min ros och säger 'är det ingenting för dej, det här med att trängas i hög musik'. Och jag tänker att nej, det är det verkligen inte, jag är mycket nöjd med min dag och har ingen längtan alls ut till de överfulla barerna och basgångarna och karusellerna. Jag funderar över min ålder och tänker att den nog är nånting mellan 4 och 74.

Trängas - nej tack.

Älskingsfärg: Smurfblå

Materiella lyckoting:
Smurfblått nagellack
Smurfblå karamellskål med en och annan gammedags smurfblå karamell i.I am a material girl. Och tänker så förbli för denna helg ä det marknad och tivloi i stan. Må bekymren köpas bort tills på måndag iallafall.

Blåbärsmuffins

Massor av stora kanadensiska blåbär och muffinssmet på amerikanskt vis med mindre pös och mera kompakt konsistens med större mängd mjöl och smör blev väldigt gott! Jag utgick från det här receptet och fifflade runt lite med det, hade mera blåbär i och mindre socker och aningen mindre mjöl. Jag gjorde ändå muffinsen rättså små så det blev ungefär 30 st små snarare än 18 stora.

Sol igen

Peace Gardens

Efter två veckors regn och 20 gradig temperatur har solen kommit igen, och med den djungelfukten. Men snart så, snart blir det vinter ... Fast det är klart, skulle det bli fint väder i helgen så vore det inte så dumt att sitta såhär i parken igen ... Men på 1800-talskontor utan luftkonditionering så är det inget vidare.

Skaldjurspasta

Alldeles fantastiskt enkel och god och somrig maträtt -

Hacka en knippe vårlök, fräs på svag värme. Lägg i en hackad orange paprika och körsbärstomater och stek en stund till. Häll sedan i 2 deciliter matlagningsgrädde och hackad färsk dill. Släng i skalade räkor och kräftstjärtar precis innan du tar det hela från spisplattan. Servera med kokt färsk pasta, en limeklyfta och avocado skuren i bitar.

Smaklig Måltid önskar Mor Anna

Vardagspoesi

Snart kommer du ändra dej och inte oroa dej för hur andra mår så mycket, får jag ofta höra. Det är enda sättet att överleva i det här yrket. Och om det hade räknats som normalt att svara med poesi, så hade jag sagt såhär:

The More Loving One

Looking up at the stars, I know quite well
That, for all they care, I can go to hell,
But on earth indifference is the least
We have to dread from man or beast.

How should we like it were stars to burn
With a passion for us we could not return?
If equal affection cannot be,
Let the more loving one be me.

Admirer as I think I am
Of stars that do not give a damn,
I cannot, now I see them, say
I missed one terribly all day.

Were all stars to disappear or die,
I should learn to look at an empty sky
And feel its total darkness sublime,
Though this might take me a little time.

W.H. Auden

Men nu sa jag bara att har det inte hänt ännu, så händer det inte alls. Och så log jag mystiskt och mumintrollskt, som ingen förstår sej på alls här i England men som alltid får slut på alla diskussioner. Som att krama blod ur en sten, säger dom när dom försöker skvallra med mej. Och jag tänker bara att jag kan vänja mej vid allt, en mörk himmel, en stjärnlös himmel, men att jag absolut vill vara the more loving one.

Alton Towers

En rolig och sällsam dag. Bara detta att åka bil, det gör jag nästan aldrig numera. Åka på utflykt. Man tänker så särskilt bra i baksätet på en bil på kvällen. Det får mej att minnas alla gånger jag och mina föräldrar åkte hem från mormor med många olika intryck, ofta nya. När man sitter och tänker på saker och ting som ställts på sin spets, på livet som pockar men fylls av så mycket praktiskt men så plötsligt får man ett andhål när man bara kan åka med och vänta och fundera. Nattbussar har samma inverkan på mej. De allra viktigaste besluten i mitt stockholmsliv har jag tagit på nattbussar, över broarna och ljusen som glimmrar i företagslogotyper tidig kylig morgon och förstärker känslan av det man nyss upplevt. Den känslan har jag verkligen inte haft på länge. Att bara släppa taget och åka med, så var det idag. Och det är nånting verkligt tjusande med det. Aldrig trodde jag att jag skulle ge mej i kast att åka så många hejdlöst g-kraftiga bergochdalbanor, särskilt sen det var tio år sen sist. Men det var på många sätt så enkelt. Enklare.Tänk sådana insikter får mej verkligen att känna utveckling, eller bakveckling eller kanske ur-veckling, för precis sådär lätt var det när man var barn att bara prova och köra.

Alton Towers var så stort att mina Gröna-Lund och Lisebergbesök bara liksom kröp ihop och sorgset viskade - räkna inte med våra erfarenheter, här tänker vi inte hjälpa dej. Linbanor och tåg transporterade oss över de lika delarna av parken som hade sjöar, golfbanor, skogar, floder och ett stort slott inom sina murar. Den första bergochdalbanan jag provade var en hög och innovativ sak där man hängde under spåren och dinglade med benen och åkte inte bara upp och ner utan loop efter loop och skruv, där man bara kastades runt, runt. Jag åkte maskiner baklänges, i mörker, i vatten, nerför stup och i accelerering från 0-100 km i timmen. Köerna var gigantiska men kortades av något på eftermiddagen. Vi sprang omkring med samma entusiasm som tolv-åringarna. Roligt, var det! Bilderna blev få och inte så bra men en bild på den första bergochdalbanan tog jag iallafall medan jag väntade i kön och undrade vad jag gett mej in på.

Högsommarblomster

I bristen på svenska blomsterängar har jag letat kompensation på stadens gator och torg och på min egen balkong ... Alldeles här utanför på parkeringen växer en äng i diket med vallmo och blåklint.Röda vinbären, numera uppätna av mej och av alla våra trastar som kommer på besök.
Mina sköra fjärilsvingeblomster på balkongen som jag väntade på i tre månader att de skulle slå ut, jag sådde från frön, och när de äntligen gjorde det så tog blomningen slut på två veckor. Jag har köpt lite förhoppningsvis trofastare buskar från Wlikinsons okända plantlåda för 0,75 pence och tryckt ner i jorden istället, sånt har jag gjort förr och det brukar bli bra, som när jag köpte paraplyblomman! Den är för övrigt nuförtiden 230 centimeter hög ...Snart kommer tomaterna!
Winter Garden - här blommar det året om men aldrig så kraftfullt som i juliLavendelhäck utanför Millenium Galleries, som även har äppelträd och rosenbuskar i en gömd liten trädgårdFärgsprakande blomsterarrangemang utanför stora katedralen