fredag 20 september 2013
Längtan efter att längta
Det slog mej häromdagen att det sällan finns tid att längta längre. Vänta och planera. Jag tänkte på hur jag var när jag var yngre, och att det är en del av min personlighet, att omfamna väntan. Jag tycker om att ha lite tråkigt. Att tänka igenom saker och ting. När jag var runt sju år sådär så brukade jag börja vänta på julen den första december, då packade jag alla mina mjukdjur i min fåtölj och la på en massa plädar och lekte att det var en släde och där satt jag sen och läste Kalle Anka, men mest väntade jag, bara rakt upp och ner, alldeles uppfylld av känslan av längtan. Jag saknar tonåren när man var tvungen att vänta en hel vecka på nästa TV-program och hela Sverige följde Rederiet och Robinson. Man såg ett avsnitt och så längtade man en hel vecka till nästa. Den tiden är förbi, för nu kan man ladda ner alla avsnitt på en gång. Jag tycker det är lite sorgligt. Kanske måste man helt enkelt planera in tid att längta på, även om det blir lite konstigt när man skulle kunna ägna den tiden att göra något man just längtat efter. Men nu var det ju längtan efter att längta det handlade om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det var bättre förr:-), jo faktiskt tycker jag att mycket var det, det är många saker jag gärna vore utan.
Här kan jag inte låta bli att kommentera för jag tror du rör vid något som är jätteviktigt. Jag inbillar mig att vi fortfarande nånstans är stenåldersmänniskor kroppsligt och att vänta för att sen kunna fira, njuta osv är en del av livet. Det är bara när man har "tråkigt" som fantasin kan blomma och då skapar man saker som annars aldrig har haft en chans att komma fram. Sen är det ju bra att kunna titta på ett program när det passar men det får inte bli ytterligare ett stressmoment att ta ställning till.
(Ingen bra kommentar det här, men jag menar bra saker:))
Jag ÄLSKAR att längta! Just därför bokar jag gärna in en semesterresa ett halvår i förväg - vilket många hånskrattar åt -, men åå, så härligt det är.., då går jag där och tänker på allt det där som jag tror och vill ska hända och ja, det är bara så härligt!
Och även om jag är oerhört impulsiv, så tycker jag om att planera. En sån enkel sak som en resa till töserna i Sthlm .., ja, då går jag och gläds åt den utflykten långt i förväg!
När jag var ung och dödligt förälskad i den unge mannen som skulle bli mina barns pappa, längtade jag nästan ihjäl mig var gång han skulle komma upp från Göteborg! Den där längtan blev nästan mer än själva mötet.
Ja, att längta är verkligen fint faktiskt. Jag tror att vi liksom kommit förbi det där och barn och ungdomar speciellt har svårt för att vänta nu för tiden...
Mamma: det är en hets med allting. Ett av de första svenska orden maken lärde sej. Don't hetsa me :)
Ulf: jag saknar att ha tråkigt. Bara en så banal sak som att titta på ett tråkigt TV-program i väntan på det man vill se, och kanske upptäcka något nytt. tänk om det hade varit Björnes magasin på Youtube hela tiden när man var liten. Det hade inte varit samma sak.
Elisabet: det är härligt att planera, sedan uppleva och sedan reflektera efteråt. Men oftast blir det bara uppleva uppleva uppleva. Både roliga och tråkiga händelser förstås. Men jag hinner aldrig riktigt reflektera över sambanden.
Trillingnöten: bebisar måste man iallafall vänta på och längta efter :)
Jag kan längta och planera om jag skall köpa en ny pryl ex. kamera. Då är halva nöjet att läsa tester och tidninger innan ett ev. köp. När det gäller Tv-serier vill jag inte längta utan gärna se några avsnitt i rad och då är en säsongsbox perfekt.
Tack för din kommentar!
Fotobrus: Vi har mycket boxar men tittar inte på mer än ett par avsnitt i rad oftast ändå. Jag gillar att dra på det i det längsta :)
Skicka en kommentar