Jag har tänkt skriva lite om detta ämne ett tag. Nu är jag ju ingen expert på något sätt och vis, och jag har aldrig köpt hus i Sverige, men det verkar vara ganska olika. Till exempel så verkar mäklarens roll vara mycket större i Sverige - här är den minimal, och det är inte helt ovanligt att man säljer utan mäklare. Mäklaren ordnar med lite foton, annonsen, förmedlar viss information mellan säjare och köpare, men de närvarar inte på visningar och hänvisar nästan alla frågor som inte handlar om hur mycket man vill ge för huset till advokaterna. Grejen är att när advokaterna väl är inblandade så är även deras kostander inblandade och får man då information som gör att man inte längre är intresserad, ja då är det på sätt och vis för sent. Har man pengar att bara ösa ur så är kanske detta inget problem men nu har ju de flesta av oss inte det. Det här spelet var inte helt lätt att spela och jag är glad att jag är van vid affärsmöten och kan vara brittiskt artigt vass, så vi fick trots allt veta en hel del innan vi kontaktade advokat, och när vi väl gjorde det hade vi varit på visning två gånger och var helt säkra. Viktigt i England är att man vet om huset är leasehold eller freehold och att man förstår vad de båda alternativen innebär. Extra försiktig bör man vara om man köper en lägenhet.
Visning är ett annat kapitel - den sköts av säljaen själv och man klampar helt enkelt in i deras liv. Inga citrusfrukter och stora vaser med krispiga tulpaner ensamma på ett bord så långt ögat når. Vi har varit på ganska många visningar, och det är intressant men man känner sej verkligen som att man tränger sej på, även om man förstås har kommit överens om tid. Huset som vi köpte hade väldigt gulliga ägare så det kändes rätt så naturligt och vi pratade om allt möjligt, jag kände på en gång i magen att det var här vi skulle bo medan maken gick runt och inspekterade kablar och knackade i väggar och vågade sej ned i källaren.
När man väl har bestämt sej och vet vad man vill bjuda så gäller det att få alla papper från banken, ja såvida man inte har en massa pengar redan förstås. Detta är ett stort projekt och eftersom England inte har ID-kort så får du vara beredd att bevisa din identitet och inkomst på alla möjliga sätt och viss. Både jag och maken är ordentliga typer som har alla papper iordning från flera år tillbaka så det enda problemet var att de ville se mitt brittiska pass eftersom de inte kunde tro att jag var svensk med min sheffield-dialekt som min engelsklärare till far säger att jag bryter på engelska på. Jag brukar säga att han bryter på svenska med sin småländska.
När allt är ordnat med banken måste man se till att någon kunnig människa gör en besiktning av huset. Det kan kosta mellan 2000-12000 kronor, beroende på hur noga man vill ha den. Sen måste man bestämma sej för om man fortfarande vill ha huset, beroende på vilka skavanker som uppdagas. Vill man inte det så har man alltså förlorat dessa pengar - det kan bli mycket pengar om man tittar på flera hus. Man måste också kontakta advokat, som sköter alla andra typer av dokument som man behöver ha på att allt är i sin ordning, allt från att det inte finns någon medeltida lag som ännu gäller att man måste betala till underhållet av närmaste kyrka, till om det planeras att bygga en sopstation bredvid din trädgård. Just denna process tar ofta väldigt lång tid, minimum har jag hört från vänner och bekanta är 2-3 månader, vår tog något längre. Tålamod behövs. Advokater är även dyra men det finns alla varianter, vi valde några medeldyra med goda referenser.
Nu kommer det värsta - även om allting ovan går bra och man bara vill skriva kontrakt och få sina nycklar så kan säljarna (och även köparna, så det är en stressig tid för båda) dra sej ur närsomhelst om de får ett bättre bud eller ändrar sej och vill vänta med att sälja. Det händer förvånande ofta. Jag och maken bodde i varsin resväska och kollade mejlen var femte minut. Inte ens när vi betalat en del av pengarna pustade vi ut helt (när man har gjort det kan man inte dra sej ur utan att förlora dem). Sen äntligen fick vi beskedet att alla transaktioner gjorts och vi kunde hämta nycklarna.
Det gäller att ha is i magen och hänga med i all jargong och alla turer hit och dit. Stå på sej och fråga de rätta frågorna. Göra research ordentligt. Inte bli kär i ett hus innan man vet vad man får. Ungefär som när man gifter sej.
5 kommentarer:
Jag flyttade (sålde o kopte) hus med mina barn två gånger inom loppet av ett par år på 80-talet, efter det att min forste make avlidit. När jag läser ditt inlägg och minns hur det var kan jag knappt forstå hur jag orkade.
Lillan i Cornwall
Skrev en kommentar men det uppstod ett "hoppsan-fel" stod det, avvaktar och ser om den for genom rymden:-)
Lillian: det låter jättejobbigt, och mer att tänka på när barn är med i bilden, inte lika "lätt" att bo i en resväska då. Köpa hus vill jag inte göra på enormt länge, om ens någonsin igen :)
Det är en otrolig process och ni är otroligt duktiga! Och tålmodiga! Bo i kappsäck i fyra månader med ditt tuffa arbete fattar jag inte hur det gick till alls. Men nu kan ni se fram emot en ljus och fin höst, tänk så bra det blev och huset är underbart:-), känns att det är gott och så fint renoverat, både vackert, ljust, charmigt och trivsamt. Och den fina lilla trädgården är helt perfekt för ett busy par:-).
Jag bodde mest jobbet och Starbucks :)
Skicka en kommentar