Utflykt

Efter ganska mycket tjat, och löfte om att maken skulle få sätta upp sin gigantiska världskarta i sovrummet om han hittade en fin ram, åkte vi i ösregnet till IKEA. Det var ganska många som tänkt likadant. Dessutom var det invigningskalas för nya IKEA-katalogen och alla Familymedlemmar fick £15 rabatt om man handlade över £90. Folk var som tokiga. Sådana gånger är allt på IKEA krångel. Alla moment, från att trängas svettig i möbellabyrinten runt, runt tills man äntligen kan komma fram till lagret, till att upptäcka att förpackningarna inte får plats i bilen. Allt är en strid, ett hårt jobb, folk får någonting vilt i blicken. I restaurangen är det gigantisk kö, maken rusar fram och hittar ett bord, jag kör på bara med vagn och brickor och bara lassar på mat, de finns inga gafflar, någon tappar sina köttbullar, en dam är upprörd över att kaffemuggarna är ÄNNU mindre än vid förra besöket (jo men man får ta om flera gånger försöker kassörskan - vem gör det när man måste kliva över folk för att nå fram till automaten, det gör man ju bara en gång!), ingen har koll på kösystemet, jag hittar till slut gafflar, kryssar fram till automaten med lingonberry jam, blir nästan överkörd, hittar bordet med maken, vi äter snabbt för man vill liksom bara ut, tycker trots allt att det är trevligt med lingondricka och gravad lax.

Sen runt i labyrinten, tappar bort maken hela tiden, tar honom sedan i handen och liksom drar/lotsar honom till det vi ska ha, byrån Malm och sladdgömmaren med det underliga namnet Kvissla, den där ramen och en ny lampskärm. Barn skriker, par grälar, maken är helt orubblig i att vi ska ha en enkel vit lampskärm utan jox, han griper tag i den och håller den i famnen och ser ut som om det gällde livet, sen diskuterar vi om byrån Malm vi redan har är oak eller birch-färgad och jag visk-skriker sådär som man gör bland folk att jag vet att det är oakfärg och nu går vi till kassan!

Kön till kassan är lång, jag blir nervös att vi inte ska hinna till the Swedish food market innan de stänger, ett par framför försöker vända alla streckkoder på sina garderobförpackningar åt samma håll, snubblar, välter kassen med allt annat de köpt som rullar över hela golvet, kassörskan klättrar på paketen och scannar sammanbitet.

Springer runt och köper tunnbröd och svensk senap, äter korv, packar bilen i ösregn, bevittnar ett par slita upp alla sina kartonger och knöka in bräda för bräda i en mycket liten bil.

Men nu är jag nöjd, byrån blir perfekt, och tavlan med kartan blev inte så dum den heller.