En kväll i september

En kväll i september, ja just den här kvällen, så slår det mej hur fint vi har det, och vilken tur jag har, som hamnat i den här staden, och denna vecka fått förmånen att träffa en hel hög nya trevliga och intressanta människor. Jag åker buss i mörkret uppför backen till mitt sista skift och får syn på mej själv där jag speglas i fönstret, och att jag sitter där och ler. Busschauffören säger hi mate och hiya luv till alla som går på och thanks mate och thanks luvvie till alla som går av och på bussen är det folk från hela världen och jag läser på skylten till en av affärerna som har öppet dygnet runt att de säljer engelsk, kurdisk, turkisk, arabisk, kinesisk och polsk mat. Alla restauranger är fulla av folk, alla tider på dygnet. Det lyser i fönstren - det är få saker jag tycker så mycket om som att åka förbi gata efter gata med tegelhus där det är tänt här och där och man skymtar en gardin, en katt, en tekopp, de skiftande kalla färgerna från en TV i ett mörkt rum. Att komma hem och tända kaminen i vardagsrummet och höra smattret av regn, och njuta av att bara ha en enda telefon, riktigt gotta sej i detta faktum, ja då kan livet inte vara bättre. Ingenting mer önskar jag, än att få fortsätta just såhär.