Det här med att ha en hall är ju ganska bra. Jag hade till och med en ordentlig hall i min pyttelilla studentlya i Stockholm. Med skohylla, hatthylla och garderober. Här i England är detta ganska ovanligt. Jag tror det är ungefär lika i USA. Vi har gjort en liten låtsashall i vardagsrummet. Funkar helt OK. Ingen av våra grannar använder för övrigt ytterdörren mot gatan, de går alla in från trädgården. Folk har ofta möbler för ytterdörren. En irändsk kille som också gjorde så när han hyrde ett hus här sa att det var en grej som är typisk just för Sheffield. Vad vet jag.
 |
| Mycket praktisk nätt klädhängare från IKEA |
 |
| Tjusiga galgar hitsläpade från Indiska |
6 kommentarer:
Just så var det i min lilla 1:a i Ystad, man kom rakt in i vardagsrummet.
SOM jag saknade en hall.
Den hade kunnat vara nästan hur liten som helst, bara den hade funnits ...
Det där med släpande av saker känner jag igen. Inte bara sådant som ovillkorligen måste släpas (böcker på svenska och mesost) utan också sådant som galgar från Indiska.
Men det där med avsaknad av hall är märkligt. Vi har alltid haft någon form av hall, om också bara en liten bit korridor, i alla våra bostäder i Portugal. Bara i väldigt små och enkla enplanshus förekommer det att man går rakt in i vardagsrummet. Däremot är det vanligt att det inte finns mycket plats att hänga av sig. Kommer man hem till någon på en middag som omfattar mer än fyra-fem personer blir man ofta hänvisad till ett sovrum där man kan lägga av sina ytterkläder på sängen.
Jag fattar inte vitsen med att INTE ha hall :) Går folk in med skorna i lägenhet/hus i England som de gör här i USA? Som tur är har vi en liiiten hall iaf där vi bor nu, men det finns ställen utan hall i princip...
Elisabet: Ja, bara ett litet hörn med plats för en hatt och skohylla skulle vara tillräckligt.
annannan: Galgarna var ju så fina så jag kunde inte med att slänga dom och ville inte ge bort dom heller :) Så de fick resa hit, de är bland mycket få saker jag fortfarande har från mitt första hem.
Trillingnöten: Ja, det gör de, det gillar jag inte men man vänjer sej :) Fast vi gör aldrig det själva. Och gränsen även för gäster går vid den vita ullmattan i vardagsrummet.
Jag börjar tycka att det är både trevligt och praktiskt:), man slipper se allt jox som folk har vardag som helg, det räcker att ha en plats för gästerna.
Ja fast nu måste det ju hållas nitisk ordning, det är inte alla i hushållet som uppskattar det :)
Skicka en kommentar