tisdag 30 augusti 2011
A hard day's night
I genomsnitt en dag på kontoret får jag ungefär 40 sms, 20 mobilsamtal, 10 samtal på den fasta telefonen och mellan 10 och 20 mejl, samt ett och annat helt vanligt brev, och ett och annat reellt besök, alltså en fysisk person oplanerat bredvid mitt skrivbord (prata med mej nu nu nu!), och en del planerade. Det är en konstant prioritering vad man kan ta itu med först, som varje individuell person förstås inte vet om, för dem är ju just deras ärende prioritet nummero uno. Men om man är mitt i en liten kris, och den 20e personen ringer om nåt ganska okrisigt, då känner jag mej såhär.
Min kollega vet precis hur det är. Jag köpte muggen till henne. Jag är rätt så bra på att uttrycka när enough is enough. Istället för att vara trevlig hela tiden och sen få ett utbrott - jag anser att det ger psykisk balans, att liksom visa sina känslor lite mer (jag har ju också min gamla iranska kollegas visdomsord i ryggen - 'Anna, INGEN kommer att tacka dej' appropå att jobba över, göra mer och för mycket). Kollegan är lite mer tillmötesgående, fast det liksom kokar i henne. Så jag tänkte att hon kan hålla upp muggen. Så behöver hon inte säga nåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Visst.
Det är bra mycket bättre att vara lite kort i tonen oftare än att samla på sig till dess att man imploderar eller exploderar.
Det är bara fasen så svårt att leva efter det.
Hur hanterar du prioriterandet? Har ni fått någon särskild utbildning eller riktlinjer i den frågan, eller är det något man förväntas kunna i alla fall?(I mitt jobb förväntas man kunna det mesta i alla fall...jag misstänker att så där är det på de flesta ställen, men jag hoppas fortfarande att hitta goda exempel någonstans!)
En så skylt skulle vi ha med den texten, den är perfekt i sitt budskap. Tänkte på S ute på det fiiiina sjukhuset med nästan 100 patienter som gnäller, min tur min tur, åh vad vi får vänta, jag är viktigast, när hon är ensam och kollegan ringt sig sjuk och ledningen tycker då får du ta allt själv, du som är så duktig. Problemet är kanske att de inte förstår vad som står;-) och det blir lite töntigt på svenska, nej kanske inte, det går.
Annannan: Jag har gått ett par kurser där frågan har kommit upp och det tyckte jag hjälpte, lite. Det är ju ett väldigt vanligt problem. Sen måste man ju ha nerver och disciplin så man klarar av att säga 'jag håller på och löser en viktig situation just nu, jag ringer dej om en timme' till pockande människor så att man håller sej till sin egen planering, annars betyder den ju ingenting. Sen händer det ofta att jag gör många saker samtidigt, det är tur man kan det, kanske X-kromosomens sista ben, vem vet :)
Mamma: Men det är då man ska säga ifrån själv och säga att det handlar inte om hur duktig man är utan om en omöjlig arbetsbörda. Kom ihåg att det är INGEN som tackar en :) På sjukhuset jag går till står det såhär på en skylt: "Patients are seen to in the order they arrive unless there is an emergency. Next time it can be you needing treatment as a matter of life and death. Do you think you can wait 5 minutes?". En sån skulle hon kanske ha.
Precis! Jag tar av mig silkesvantarna mer och mer ofta faktiskt. Ingen tackar en för ett bra jobb. Ofta har jag fått "skit". Jag har hand om födelsedagskassan på jobbet (ja, vi har en sån. Ett viktigt uppdrag! hahaha) och varje gång någon fyller år påminner jag om detta av egen vilja och säger åt nån att köpa present om jag inte kan göra det. I våras fyllde en fd kollega år (han hade nåt på sidan av och var på skolan ofta) och eftersom han hjälper till mycket även på skolan ville jag och en kollega köpa nåt. Jag och två till kom överens om att lägga lite pengar och jag köpte. Sen kom en annan kollega dagen efter som hade fått reda på att vi köpt present och var apsur för att vi inte frågat resten av gänget också. Hon pratade inte med oss på en hel dag! Sjukt. Och när hon tog upp det sa jag att vi tar faktiskt ett ansvar varje gång och nu blir det "fel" en gång och då reagerar hon som hon gör...hon medgav att hon hade fel. En "skitsak" egentligen, men illustrerar det "tack" man får när man engagerar sig...
Det var ju en rent otroligt bra skylt, något sådant har jag aldrig sett här, vi är lite tröga med allt och folk blir inte arga, tvärtom tror jag att vettig information fyller en viktig funktion istället för att låta gnället utbreda sig.
Mamma: britterna är skarpa på ett artigt sätt, det skulle vi lära oss av tycker jag.
Trillingnöten: Oj herregud, jag skulle aldrig orka :) Men så är det ofta faktiskt, att när man väl har ansträngt sej med något utöver det vanliga så ska folk hitta fel på det. Därför anstränger jag mej med måtta. Man lär av sina misstag :)
Skicka en kommentar