Sommarens sista blommor

Farväl, högsommar. Välkommen, för-höst. Rosorna ståtar ännu och tävlar i skönhet. Men nästan alla andra blomster har börjat skrynkla ihop. September väntar runt knuten. Och jag tycker att det är så slående vackert, lika vackert som de första vårdagarna. Förvisso är rosorna planterade och säkert ömt vårdade, men ändå, att de kan vara så bedårande bara för att stå där och finnas till, utan något särskilt uppsåt alls, det tycker jag är så underbart obegripligt och liksom själsligt läkande så att jag blir nästan upprymd. Någonting anar jag att det är meningen att man ska lära sej av det.

Vacker

Vackrare

Vackrast?

Skira, skira höstanemoner

Skiftning

På sista versen

Solig

Gammelrosa

Oregano

Oskyldigt blå