Jag har tagit det lugnt idag, pysslat lite hemma, lyssnat på flera sommarpratare. Är lite förkyld. Gick en promenad, handlade extra god mat till ikväll. Expediten på Sainsbury's tittade på varubandet och sa 'är det till ikväll du ska laga det här? Tänk om du vore min fru'. Så är det alltså, att man kan vara både osminkad, okammad och iklädd mjukisbyxor, men lägger man en fin bit biff framför en karl så blir han till sej ändå. Förra helgen när jag var där och handlade enbart kakor och chokladmunkar som skulle räcka till 30 personer till en fest jag skulle gå på så var det två flickor i tioårsåldern före mej i kön som stirrade med stora ögon på detta berg av gottesaker och så sa till slut den ena: 'äter du ingen, ja, ingen vanlig mat?'. Vi får väl se vad jag får för kommentarer vid nästa besök.

På vägen hem köpte jag kaffe på Starbucks och var sådär tantigt pinsam och beställde vanligt, normalt bryggkaffe och då säger tjejen i kassan att de har slut på bryggkaffe, vilket egentligen är ganska roligt i en kaffe-affär, och runtomkring mej står en massa ungdomliga hippa människor och väntar på frappuccinos med kolasås. Men, säger hon, jag kan få en americano för samma pris som vanligt kaffe om jag vill, och trots att jag inte är helt på det klara med vad en americano är så säger jag ja, och jag vill inte fråga exakt vad det är och bli ännu mera tant. Och herre jisses, vad det var starkt! Jag kommer nog inte kunna sova på en hel vecka. Nu har jag googlat och sett att americano är espresso utspätt med vatten, men detta måste det ha varit flera espresso shots i.

Jag sätter mej iallafall med mitt extremt starka kaffe i parken fast det duggregnar, för det är sol samtidigt som värmer, och det är ganska vackert med de vissnande planteringarna och den mörkblå himlen. I mitt horoskop står det att jag ofta blir nostalgisk vid denna tid på året, och att jag har många minnen från augusti. Det stämmer nog. Kärleken står på topp, står det också. Nåja, maken blev iallafall väldigt nöjd med biffen.