söndag 28 augusti 2011

Lekande män

Gammal lykta vid en av ingångarna till gigantiska Norfolk Park - idag prydd med skylten "Fayre"
Idag var det ett enormt stort evenemang i Norfolk Park. Jag gick igenom parken på vägen hem från jobbet men blev faktiskt sittade i två timmar i gräset mer och mer engagerat tittande på en hel hög karlar i uniform som lekte historiens alla krig. Det började med romarna och höll på ända fram till andra världskriget och på vägen dit fick vi se bågskyttar och släggor och kanoner laddade mej kålhuvuden och musköter och napoleonkostymer och cowboys. Publiken var full av barn (pojkar), deras pappor, ensamma gubbar och jag. Även om det på sätt och vis var ganska deprimerande att få presenterat för sej hur människan, eller ja, männen mest, genomgående försökt ta livet av varandra på varierande sätt (spjut, pilbågar, stenslungor, musköter, gevär, granater och bomber) blev jag snart fascinerad av alla välgjorda dräkter och hur det skulle gå för den amerikanska truppen som blev hotade av kålhuvuden. Det är nästan så att jag funderar på att gå dit imorgon igen, det håller igång då med. En mängd bilder blev det. Jag rekommenderar detta varmt även om jag gärna skulle vilja säga nåt snipigt om glorifiering av krig. Det hölls iallafall en tyst minut för krigens alla offer, genom tiderna. Och jag lärde mej en hel del detaljer om Englands historia som var intressant.
Väldigt många människor hade retro-klädsel, mycket 40 och 50-tal
Här gick jag inte in ...




Och här åkte jag inte heller ...

Panorama över Sheffield City Centre

Sockervadd i mängd
The British

Karlarna levde sej in i detta med liv och lust

Ryssarnas läger

Dessa romare har precis demonstrerat spjutkastning
Och dessa herrar har skjutit pilbåge
Sen blev det skottlossning!
Tyskarna förbereder attack mot ryssarna
Men ryssarna ger sej inte!
Tyskarna har bättre vapen och bättre organisation, får vi lära oss. Stalin hade innan andra världskriget gjort sej av med alla militärer med högre rang än löjtnant. Och så vinner tyskarna Operation Barbarossa. Publiken buar.
Mycket folk!
Amerikanarnas läger




6 kommentarer:

Monica sa...

Ojojoj, det var ju gigantiskt, så mycket jobb att göra detta. Intressant! Och intressant att läsa, läste gjorde jag nyss ett reportage av Jesper Högström i Expressen om en journalist som bodde i krigsläger ett år i Afganistan och skrivit en bok. Journalisten som skrivit boken är Sebastian Junger. Och just det här att är krig nödvändigt? Och att vi tycker det kanske och många fascineras motvilligt eller ej, skriver Jesper som växte upp med tidningar där hjältemodiga engelsmän stred mot ondsinta tyskar. Själv har han inte varit i närheten av en uniform men tror han romantiserar en del och att det kan vara så även idag för karlar menar han antagligen, det finns spänning, sammanhållning, detaljer är livsviktiga och att kämpa tillsammns. Mikael Wiehe sa "är det verkligen fred vi vill ha?"

Steel City Anna sa...

Jag har sällan sett karlar så exalterade som när de fick hantera vapen och ha uniform, oavsett ålder. Jag tror det är det saknade benet i X-kromosomen som spökar :) Vore det inte för alla dessa krig där män offrat sina liv för vår frihet så skulle vi inte ha det England vi har, sa arrangören. Jag tänkte på alla de ryska gummorna med minimal pension som blev kvar efter att alla ryska gubbarna offrat sina liv i världskrigen och för Sovjet, och undrar hur de ser på de där med frihet.

Monica sa...

Ja det där benet som fattas ställer till med mycket;-), tänk när jag tog upp det i min föreläsning på KI och INGEN MANLIG forskare hade någonsin tänkt tanken vad det kunde innehålla och blev jätteintresserade, då sa jag att det var min 13-åring som hade fått mig att fundera:-).

annannan sa...

Men vad intressant.

Både med krigsspelen och kromosomen.

Trillingnöten sa...

Herregud! Det där var spännande! Tänk att de är så inne i det alltså. Jag beundrar deras engagemang!

Steel City Anna sa...

Annannan: Jag tänker ofta på det där med kromosomen :)

Trillingnöten: Det var verkligen uppbyggt in i minsta detalj, till och med soldatnamn broderade på uniformen. Och de gjorde honnör till varandra även när det inte var publik med :)