I nod och lust

Jag ar ensam hemma ganska ofta eftersom maken reser mycket. Det satts kanske pa sin spets extra mycket just for att jag befinner mej bara nastan hemma, ja alltsa inte i narheten av min familj eller narmaste vanner. Jag kan latt borja tanka 'varfor ar jag har nu igen?' vilket nar jag har min man omkring mej genast blir pamind om, men nu far jag tanka lite extra. Detta var valdigt jobbigt det forsta halvaret jag bodde har, men blir enklare med tiden. Jag har ju min vardag har och det blir mer och mer sjalvklart och naturligt. Denna vecka har mitt jobb tagit mycket av min tid och sa pluggandet (som jag blev fardig med inatt klockan 3 for att med gott samvete kunna ga ut med vanner ikvall), sa jag har liksom inte haft tid att vara ensam. Sheffield ar ocksa en oerhort vanlig (ska vara prickar over det a:et) plats och man har daglig interaktion med folk bara genom att ga ut och kopa mjolk; det finns alltid nagon glad tant eller ett pratsamt butiksbitrade i affaren. Och plotsligt sa hade detta som kandes for ett par ar sen som att bli lamnad ensam i nod, snarare som lust. Sa da borjade jag fundera pa det har med att bo tillsammans med nagon, vilket projekt det ar egentligen! Vilken kompromiss det ar, pa gott och ont.

Bra saker med att ha partnerfritt en vecka:

• Det ar lugnt och stilla och man kan vara osocial nar man kommer hem utmattad fran jobbet och bara varma lite pommes frites i ugnen och ata med ketchup pa framfor TV:n
• Man kan titta pa alla program pa svt.se med hog volym utan att det irriterar nagon alls
• Ingen disk
• Snyggt och rent i storsta allmanhet
• Mycket battre somn med massa plats for bensprattel i en stor sang bara for en sjalv
• Mer tid att tanka och bara vara
• Slipper forklara mitt jobbschema och alla tider och andringar och planeringar
• Lugn och ro att plugga

Trista saker med att vara sjalv

• Ingen att laga mat at och ata tillsammans med
• Dyra mobilrakningar nar man efter att ha varit tyst och osocial och tankande kanner for att prata strunt med den som kanner en bast
• Ingen som bryr sej om vad jag har gjort pa jobbet
• Ingen ringer och undrar/tycker synd om mej for att jag ar sen hem fran jobbet
• Inget gos!
• Ingen att prata med innan laggdags
• Ingen ursakt att inte plugga

Ja, det finns tva sidor av varje mynt. Men jag tror att ibland ar det livsviktigt att vara ensam. Jag har ett extremt socialt och kanslomassigt pafrestande jobb, som aven ar stressigt rent praktiskt och fysiskt, och jag behover verkligen tid att varva ned samt tid att hinna peppa mej till nasta jobbpass, som kan vara over ett dygn langt. Jag tror jag kommer vara en mycket snallare fru nu efter en lugn och stilla vecka!

Efter detta filosoferande bar det ivag pa Comedy Club! Kanske blir det ett inlagg om engelsk humor imorgon, det aterstar att se.