onsdag 6 juni 2018

Nationaldagen




Det är flaggor överallt, verkligen överallt. Det känns skönt att vara hemma och ha så nära till naturen igen. Gick en långpromenad och slogs av hur jag ibland gick långt i England för att hitta en liten björkdunge som påminde om Sverige. Nu är jag mitt i det. Det är en stor och stilla glädje. Under min promenad fick jag också svar på min tidigare fråga om hur ett så vackert folk kan äta så mycket chips: det promenerades, rullskridskades, cyklades, joggades och till och med klättrades, allt bevittnat under en timme i hembygden.

Fornminnen kryllar det av också. Små modesta skyltar. Det är ett spännande land på många sätt.

Tänker på hur alla har små lampor och krukväxter i fönstren. Till och med på banken hade de det.

Och jag känner hur mycket av mej själv, hur stor del av mej, som är svensk och att jag smälter in här. När jag berättade att jag gick till grannbyn i England trodde mina kollegor att jag inte var klok. Tur jag inte började med rullskridskor.

4 kommentarer:

Annika sa...

Åh Anna! GUD vad jag älskar att läsa detta inlägg. För, ja, jag tror att jag skulle känna exakt detsamma som du om jag flyttade hem. Liksom en inre känsla av att verkligen komma hem igen.
Visserligen har jag grönområden om hörnet, och kan gå långa promenader. Men ändå, just att vara bland björkar (det har jag ICKE) bland folk som tänker som en själv, det skulle jag älska. Skulle nog känna lite som du beskriver, tror jag.
ÄLSKAR mitt US, men Sverige är min själ sas. Mitt land, trots allt.
SÅ fint inlägg som jag tror jag kan relatera till perfekt.

Anne-Marie sa...

Sveriges natur är fortfarande något jag kan sakna.
Tillgängligheten och närheten.
Fint att du redan känner att du smälter in. :)

Steel City Anna sa...

Anne-Marie: Det var något jag ständigt saknade. Det känns väldigt fint att vara hemma nu :)

Steel City Anna sa...

Annika: Tack :) Ja, jag tror du skulle känna likadant. Det är små, små saker, som jag gjort som varit annorlunda ständigt i England, motionera i naturen är en, äta lagad lunch en annan, inte äta stora mängder bröd och pommes en tredje, kunna mycket om blommor och träd och vilda djur ett fjärde - och alla de sakerna är naturliga här. Ja, det finns många fler saker. Det blir kanske ett eget inlägg :) De små, små sakerna när man är bland andra som också gör dem, är faktiskt en större grej än man kan tro.