Första önskerubriken blir från Trillingnöten, en trogen önskare! Dina andra önskeinlägg kommer senare.
Min framtidsplan. Vad har hänt om tio år, undrar Trillingnöten.
Det kan man verkligen undra. Tio år, det är lång tid. Då är jag 42.
Jag tror och hoppas att vi bor kvar i vårt lilla tegelhus. Högst troligen med ett par katter. Vem vet, kanske en liten stålbebis också. Där har jag ännu inte bestämt mej. Jag skulle kunna tänka mej att vara fosterfamilj eller kanske extrafamilj till barn med särskilda behov.
Jag jobbar förhoppningsvis mindre och reser och har mer roligt. Kanske har mina föräldrar flyttat hit? Jag vill ha hunnit med en långresa till amerikanska södern där jag ska göra en turne på olika diners och äta bisarrt stora mackor med fläsk och ost. Som i det här programmet:
Jag skulle väl tro att jag fortfarande är gift. Till death do us part, har jag ju sagt 2007. Glöm inte att det gäller i himlen också, brukar maken säga. Han är orolig att det finns nåt litet loophole där, att så fort man kommer till himlen blir alla fruar Happy, Happy och ser äntligen en chans att hitta en annan karl. Men jag har lovat om himlen också.
Om jag får önska hej vilt så hoppas jag förstås att jag på något sätt lyckats öppna min fantasirestaurang Kött, sås och potatis.
Var inte blyga, önska mera!
9 kommentarer:
Du är underbar! Och underbart att läsa:-), spännande!
Jag säger som din mamma: du är underbar! Och jag hoppas att allt slår in!
Mamma: ja det är spännande livet :)
Elisabet: tack, det hoppas jag med :)
Att ha en viss plan är bra. Vi var aldrig helt säkra på att vi verkligen ville ha barn, sen en dag bestämde vi oss bara för att försöka och se... och det blev ju toppen!
Hehe det låter som en fin framtidsplan. Och han killen I programmet har ett härligt jobb.
Fast kanske inte I längden med tanke på allt skit han stoppar I sig :)
Jani: jag skulle gärna ha hans jobb, fast kanske i högst ett halvår eller så? Men alltså nästan all mat ser så himla god ut, även äckliga saker som korv och pastramimacka tillsammans såg frestande ut i ett avsnitt :)
Eastcoastmum: det är ju tur för det blir ju väldigt jobbigt om man ångrar sej ifråga om barn när man väl har dom :)
Vad kul att läsa! Tack för att du svarade! :) Ja, att bestämma om det ena och det andra är alltid svårt. Speciellt med barn :) De är ju liksom där för alltid! Fosterbarn låter också bra. Min faster adopterade tre barn (de kunde inte få egna) och upplät sin gård till fosterbarn och sommarbarn som jag minns med glädje från min barndom. Många återkom år efter år och vi lekte som kusiner. Jättekul var det! Och jag träffar än idag barn (vuxna nu då) som kommer ihåg min faster och farbror med värme eftersom de spenderade veckor eller månader hos dem!
Ps. Jag hänger gärna på en DinersDriveinsanddives-turné! ;)
Trillingnöten: du är bra på önskerunriker :) ja, då ringer jag kanal 5 och säger att de kan avskeda Berg & Meltzer, Trillingnöten & Stål-Anna tar över :)
Skicka en kommentar