När vi adopterade vår lilla kisse så visste vi att hon just hade haft svår influensa och ätit dåligt hela tiden på katthemmet, men nästan inte alls de senaste veckorna. Hon har också njurproblem som ofta gör så att kissarna mår illa. Det var alltså en utmaning som väntade, med en riktigt gammal katt - gamla katter är ofta dåliga på att äta överhuvudtaget - denna dessutom utan tänder, och efter att ha varit sjuk. Men hon tittade på oss med sina ljusgröna ögon, sträckte ut hakan och bad om kli, och följde oss med blicken när vi hälsade på de andra katterna. Det var som om hon bad om sin sista chans, och så var det väl också. Vi har inte ångrat oss en enda gång att vi valde just henne, och hur kräsen hon än är så har hon ätit ordentligt redan efter den första dagens chock att vara på ett nytt ställe (hon la sej till rätta på sängen redan första kvällen), med vissa tricks som jag tänkte dela med mej av. Jag vill gärna att fler ska adoptera gamla krångliga katter, de ger kärlek dubbelt tillbaka. De klöser inte sönder några möbler, vill inte springa runt ute och hamna i bråk och få loppor, de vill bara ha ett varmt och gott hem och någon att gosa med.
Små portioner. Vi märkte snabbt att la vi fram för mycket mat så blev hon liksom överväldigad och bara ratade alltsammans. Halva portionspåsen oftare, gjorde stor skillnad.
Sällskap. Att sitta bredvid och ge lite av maten i handen fick kissen lugn och hungrig. När hon väl börjat äta ur handen kom hon liksom igång och åt upp resten i skålen.
Kokt kyckling. Små pyttebitar kokt kyckling strösslad över maten de första veckorna fick kissen att skutta upp och hoppa till matskålen.
Värma maten. Fem-tio sekunder i mikron gjorde maten mycket mera tilltalande.
Nu när katten har fått tillbaka sina matvanor, är det enda tricket vi fortfarande håller igång med de små portionerna. Kokt kyckling fortsätter jag med för att få henne att röra sej lite, jag gömmer små bitar, håller dem högt och kastar dem i luften så hon får anväda sina muskler och jaktinstinkt lite. Ungefär som chairaerobics för gamlingar på hemmen. Lilla kissen har gått upp ett halvt kilo och har normal vikt igen.
 |
| Hörde jag matskålsskrammel tro? |
9 kommentarer:
Du är underbar! Och den vackraste som finns!
Hon är värd visst krångel :) hon viker inte från min sida när jag är hemma.
Vad fin hon är!
Vilken blank fin päls hon har, måste vara den goda maten och kärleken!
Lena i Wales: tycker jag med :)
Eastcoastmom: ja, hon var ganska tufsig när hon kom och hade en del mjäll. Men allt är borta nu. Tror det är maten och kärleksfull borstning kombinerat med att hon trivs och inte är stressad. Måste varit jobbigt på katthemmet att dela rum med nya katter hela tiden.
Åh vad glad jag blir ända in i själen! De flesta går bara förbi de äldre katterna på katthemmen.
Jag tror inte en äldre katt skulle palla med att bo tillsammans med mina motorboys, annars skulle jag gladeligen adoptera en. Ungkatter hittar alltid sina hem ändå, och de äldre är som du säger så himla goa!
Ulrika: Jag tror folk tänker att det är mer jobb med en gammal katt, men det är ju precis tvärtom, kattungar kräver mycket mer. Även om de förstås är ganska oemotståndliga. Men det tyckte vi denna katt var också :) så snäll är hon.
Aaaawww. Hon är så mysig.
Bara brittiskt: så extremt tillgiven!
Skicka en kommentar