En väldigt vacker kyrka från 1100-talet finns i Ecclesfield. Gravarna nära själva kyrkan är riktigt gamla, och sen fortsätter kyrkogården högt upp på en kulle, med de nyaste gravarna. Att se årtalet 1700 på en gravsten med en ensam påsklilja, och några minuter senare ett berg av färska blommor vid en nutida grav, det ger ett visst perspektiv åt saker och ting. Jag tänker på hur liten chans det var att just ens egna föräldrar träffades, och bildade den cellkombination som man själv består av, och att här ligger sten efter sten med just sådana mirakler, fler och fler för varje år. Jag funderar över hur många själar det egentligen finns, och hur de uppstår. Just när jag tänker det så börjar ett vindspel på en grav långt bort plinga, och jag tycker att det blir lite läskigt där som enda levande förutom tre hästar som plötsligt galopperar bort alla tre tvärs över fältet. Då känns det skönt att sätta sej på en buss hem.
 |
| The old village stocks, står kvar. |
 |
| 1700. |
 |
| Det kusliga vindspelet, ser så lagom läskigt ut i solen, men när himlen såg ut som nedan blev det lite spöklik stämning med det där ensliga plingandet. |
5 kommentarer:
Vilka fina bilder och välskött kyrkogård. Ovanligt! Ha en fin helg!
Så vackra bilder! Och så man vårdar och vördar vackert! Historiens vingslag och vad livet rymmer däremellan, det är svårt att ta in.
Ja, kyrkogårdar är spännande! JAg gillar också att tänka på alla liv och själar som finns och har funnits och kommer att finnas. Det är egentligen en hisnande tanke!
Lenaiwales: visst är det fint! Sällan man ser en så stor bredd på årtal, från 1700 till igår. Och alla var väl omskötta.
Mamma: år 1700, det är ändå 314 år sen. Det är otroligt att man ännu kunde läsa inskriften på stenen. Så fint gjord. Gravstenarna innan 1800-talet är så enkla, men ändå skrev man i väldig vacker sirlig stil. Kan inte ha varit lätt på den tiden med de verktyg de hade då.
Trillingnöten: ja sånna tankar ska man helst inte tänka ensam på en stor kyrkogård med ett stort åskmoln över sej samt spöklikt pingel av vindspel :) man undrar hur stora kyrkogårdarna blir om 314 år till. Eller börjar man ta bort gravstenarna då? När man är på en sån väldigt stor kyrkogård så blir det väldigt påtagligt att alla dessa människor har levt, men gör det inte länge. Det är ju logiskt kanske en lätt tanke att begripa. Men man fattar det mer när man ser det såhär. Det
är precis som monumenten över världskrigen och alla soldatgravar. Eller när jag läste brev de skrivit från skyttegravarna för hundra år sen. Då fattar man det lite mer.
Skicka en kommentar