The end of the summer

Augusti har varit en vacker månad. Kanske den vackraste månaden. Den mätta, eftertänksamma, eftervarma sommaren. Grönskan är trött och på väg in i ett nytt skede. De engelska skolbarnen är lediga. Marknader och tivolon avlöser varandra. Det är den stora semestermånaden här i England. Och tiden har gått så oerhört snabbt. Jag har inte hängt med alls, så till den grad att jag på ett möte häromdagen hojtade till när de andra bläddrade i sina kalendrar och skulle schemalägga nästa möte - sex veckor från nu, så mitten av oktober - "det kan väl inte vara riktigt! Mitten av oktober? Om sex veckor?" Men så var det ju. Julskyltningen kommer börja i september. John Lewis kommer bygga upp sin julavdelning. På jobbet kommer vi diskutera vart vi ska ha julfesten. Det går så fort.

Det är tur att jag tar så mycket bilder annars hade jag börjat tvivla på att augusti hade hänt överhuvudtaget.

Augusti - gulnat gräs, varmt med hotande regntunga moln

Kanon på gång i Norfolk Park, Bank Holiday Weekend

Sheffield Seaside i Peace Gardens kom och gick

Utflykt med mamma till Castleton

Min födelsedag

Jag köpte det här kortet på Graves Art Gallery där tavlan finns - den gestaltar precis augusti för mej. Gråa moln, grå färgskala, grå staket som har bommat igen sommaren. Armbandet köpte jag på Evolution samma dag.

Yorkshire goes Hollywood

Filmstjärnan Ann Hathaway har tittat på Emmerdale för att lära sej Yorkshire-dialekten inför sin filmroll i "One Day" - detta var den stora lokalnyheten i Sheffield med omnejd förra veckan och även många av de stora tidningarna skrev om det. Det är roligt att så många intresserar sej för lingvistik sådär utan vidare, och roligt att höra att det togs på så stort allvar att göra dialekten så bra som möjligt. Stackars Ann har fått mycket kritik för att det inte blev så trovärdigt. Men det var väl härligt att hon försökte! Och att hon kollade på Emmerdale ...

Årets första höstförkylning

Nu är den här. Både Hösten. Regnet. Och Förkylningen. Tur att det finns starka och kanske lite farliga receptfria flunsa-bortmotare och mildrare i England. Jag köpte rejäla Lemsip-kapslar för dagtid och nattetid och ganska mycket choklad. Det ska jobbas imorrn och nån uppmuntran ska man ju ha. När jag betalade sa mannen i kassan, medan han sneglade på chokladen och pillren, "jo, du får ta och komma tillbaka och säga vilken medicin som hjälpte bäst!".

Roligt, tyckte jag. Jag älskar att det säljs godis på apoteken här. Boots var det för övrigt, som jag faktiskt såg i Sverige när jag var där i april, och många fler verkar det bli. Ett bra ställe!

Upprörande

Jag läser den här artikeln. Och funderar på de avslutade orden man kan verkligen ifrågasätta hur en person i hans ställning kunde bete sig på det där sättet. Det kan man ju verkligen ifrågasätta, ja. Frågan är bara om man verkligen gör det? Är det inte mer som Birgitta Ohlsson sa om karlar med sårande, sexistiska och socialt avvikande beteenden i sitt Sommarprat att man inte ifrågasätter, och när man gör det så blir svaret men han har ju alltid gjort så. Det där tillåtandet och medflinandet, det måste vi sluta upp med. Jag provar mer och mer, och varje gång går det förvånansvärt bra. Män blir så just förvånade. Jag tror på droppen som urholkar stenen.

A hard day's night

I genomsnitt en dag på kontoret får jag ungefär 40 sms, 20 mobilsamtal, 10 samtal på den fasta telefonen och mellan 10 och 20 mejl, samt ett och annat helt vanligt brev, och ett och annat reellt besök, alltså en fysisk person oplanerat bredvid mitt skrivbord (prata med mej nu nu nu!), och en del planerade. Det är en konstant prioritering vad man kan ta itu med först, som varje individuell person förstås inte vet om, för dem är ju just deras ärende prioritet nummero uno. Men om man är mitt i en liten kris, och den 20e personen ringer om nåt ganska okrisigt, då känner jag mej såhär.

Min kollega vet precis hur det är. Jag köpte muggen till henne. Jag är rätt så bra på att uttrycka när enough is enough. Istället för att vara trevlig hela tiden och sen få ett utbrott - jag anser att det ger psykisk balans, att liksom visa sina känslor lite mer (jag har ju också min gamla iranska kollegas visdomsord i ryggen - 'Anna, INGEN kommer att tacka dej' appropå att jobba över, göra mer och för mycket). Kollegan är lite mer tillmötesgående, fast det liksom kokar i henne. Så jag tänkte att hon kan hålla upp muggen. Så behöver hon inte säga nåt.

Bank Holiday Monday

Så tog den slut, denna lediga måndag. Den sista Bank Holiday Weekend för i år. Det är trevligt att vara ledig på en måndag. Tiden går så mycket långsammare och man hinner få allt möjligt gjort. Strykhögen till exempel. Tvätten. Dammsugning. Vi har också handlat mat och bröllopspresent till ett par kompisar och ätit bacon och ägg till frukost. Jag åt engelsk korv med lök till lunch, hann med lite shopping på stan och storstilad final av World War II Re-Enactment i Norfolk Park, en mycket varierad dag! Maken ska laga lax med svensk sås från Willys (snoppaffären, som mina kollegor säger när de ser mitt te som jag tar med till jobbet ibland av Willys egna märke. De där svenskarna är allt bra konstiga, dricker snopp-te och äter rutten fisk) ikväll. Vi hade tänkt gå på bio, men när det började ösregna ville ingen av oss gå ut igen. För första gången denna säsong har jag raggsockor på fötterna inne. Det har blivit kylig vind och börjat dra från under balkongdörren. Nu är den över, sommaren. Helt klart. Men vet ni, idag såg jag julkort i affären! Det tyckte jag var roligt.

Den här sommaren, den var på något sätt över innan den började. Det var som mest sommar i april när vi var på Sverigebesök och i maj när jag gick många promenader och fotade ljus skir grönska. I juni kom åskstormarna och juli var full kalabalik och en enda rusch bara, och augusti liksom bara kom och var höst på en gång.

Nu känns det som att man kan pusta ut lite. Dra en filt över sej och känna och tänka efter. Det har varit en skön dag.

Någonting säger mej att nu är sommaren absolut slut ... Så många löv!

Clay Wood igår då det var solsken stundom. Engelsk skog med trappor, I love it! Jag tänkte på detta, att jag som hade en lite prinsessa-inställning till skogen redan från början, och nu vant mej vid detta, jag kommer ju aldrig att kunna flytta till Sverige igen och återanpassa mej till snåriga stigar med mygg och fästingar. Det tunna skikt av scout-fasad jag tvingats bygga upp som barn har nu fallit sönder helt. Har skogen inga trappor? Nej, då får det vara.

D Day

Jag kunde inte låta bli, jag åkte till Norfolk Park igen en sväng idag, och såg på sista föreställningen av History Re-Enactment. Igår missade jag nämligen den stora finalen - D Day - eftersom det trots allt finns gränser för hur länge man kan sitta på ett fält i duggregn och titta på när vuxna karlar leker krig.

Tyst minut

Men nu kom jag precis i rättan tid. En typisk engelsk korv med lök hann jag få i mej också innan smällandet började (det märks att jag bott här länge nu, en sån här korv skulle jag aldrig ha ätit när jag precis flyttat hit).

Det höll på en god stund och mycket bakgrundsfakta och historielektioner fick man på köpet. Jag tog några kort och filmade en del men det blir helt sanslöst dålig kvalite tyvärr - man hör iallafall lite grand och kan väl se någon 40-talsuniform flimra förbi.

När britterna till slut segrat smälldes det rökbomber i blått, vitt och rött bakom alla trupperna som ställde upp sej på led, tog av sej huvudbonaderna och lyssnade till musikkåren. Så hölls en tyst minut för alla krigens offer. Det var en ganska bisarr stämning - flera av småpojkarna sprang fortfarande omkring och knäppte med sina nya leksakspistoler trots föräldrarnas hyssjande, samtidigt som flera personer omkring mej grät öppet. Jag tänkte att har man sådana personliga erfarenheter av krig är väl det sista man vill att gå på nåt sånt här, men så är det kanske inte. "Åk nu hem och läs på om er historia!" avslutade speakern sitt lilla tacktal till publiken. Det skulle man kanske göra. Mer livad historielektion har iallafall jag aldrig varit med om.

Soldaterna marcherar ut

Den stora finalen!

Språkförbistring

Sommarpratet var sådär, men jisses vad detta är roligt!

Penge-Per!

Lekande män

Gammal lykta vid en av ingångarna till gigantiska Norfolk Park - idag prydd med skylten "Fayre"

Idag var det ett enormt stort evenemang i Norfolk Park. Jag gick igenom parken på vägen hem från jobbet men blev faktiskt sittade i två timmar i gräset mer och mer engagerat tittande på en hel hög karlar i uniform som lekte historiens alla krig. Det började med romarna och höll på ända fram till andra världskriget och på vägen dit fick vi se bågskyttar och släggor och kanoner laddade mej kålhuvuden och musköter och napoleonkostymer och cowboys. Publiken var full av barn (pojkar), deras pappor, ensamma gubbar och jag. Även om det på sätt och vis var ganska deprimerande att få presenterat för sej hur människan, eller ja, männen mest, genomgående försökt ta livet av varandra på varierande sätt (spjut, pilbågar, stenslungor, musköter, gevär, granater och bomber) blev jag snart fascinerad av alla välgjorda dräkter och hur det skulle gå för den amerikanska truppen som blev hotade av kålhuvuden. Det är nästan så att jag funderar på att gå dit imorgon igen, det håller igång då med. En mängd bilder blev det. Jag rekommenderar detta varmt även om jag gärna skulle vilja säga nåt snipigt om glorifiering av krig. Det hölls iallafall en tyst minut för krigens alla offer, genom tiderna. Och jag lärde mej en hel del detaljer om Englands historia som var intressant.

Väldigt många människor hade retro-klädsel, mycket 40 och 50-tal

Här gick jag inte in ...

Och här åkte jag inte heller ...

Panorama över Sheffield City Centre

Sockervadd i mängd

The British

Karlarna levde sej in i detta med liv och lust

Ryssarnas läger

Dessa romare har precis demonstrerat spjutkastning

Och dessa herrar har skjutit pilbåge

Sen blev det skottlossning!

Tyskarna förbereder attack mot ryssarna

Men ryssarna ger sej inte!

Tyskarna har bättre vapen och bättre organisation, får vi lära oss. Stalin hade innan andra världskriget gjort sej av med alla militärer med högre rang än löjtnant. Och så vinner tyskarna Operation Barbarossa. Publiken buar.

Mycket folk!

Amerikanarnas läger