Förra årets bästa ögonblick

Elisabeth skrev ett inlägg för ett par dagar sen om guldstjärnestunder med en liten uppmaning:

"Om du skulle plocka ut Ett Enda Ögonblick .., en stund så där mitt i livet ..., nånting som du kommer att förknippa med året som gick .., vad skulle du då säga?"

Eftersom jag ägnat den mesta tiden av 2010 åt att diskutera med vänner och min man vilket på många sätt jobbigt år det var (katastrofer, terrorhot, stress, ekonomisk kris osv) så tog detta lite tid men nu svarar jag iallafall, för det är en rolig ide. Och jag vill helst svara något positivt. Även fast det nog vore mera ärligt att förknippa det med tidspress, för åtminstone senaste halvan av året har varit, som jag sa igår natt till maken, som att måla en vägg i regn. Situationen är ohållbar, färgen kommer aldrig torka, men eftersom det är den arbetsuppgiften man har blivit ålagd så står man där ändå, och blir blötare och tröttare för varje minut, och man vågar inte ta paus för då orkar man kanske inte börja igen. Den känslan lyser starkast men knappast med någon guldstjärnelyster. Och ser jag inte upp så kanske jag börjar tro att livet ska vara så. Och det skulle inte alls stämma överens med den jag är. Så då griper jag en bild ur april, som för mej symboliserar hopp och tro att snart blir det bättre. Tålamod och envishet. Och hur det enkla i vårsolen blir nånting starkt och vackert. Och kanske går det trots allt att ändra på själva situationen, hellre än att försöka finslipa sin egen penselteknik. Då behövs det MOD. Det får jag en dos av när jag ser den här bilden och när jag minns den här dagen, som på ett överraskande sätt stärkte min tro och gav mej en ny insikt om vad som är viktigt, fast det bara var en vanlig liten vårpromenad i mitt kvarter. En bra dag 09/04/04. Påskens och vårens löfte om nytt liv.