Idag hade jag en hel del planer men när jag hörde på nyheterna efter frukost så kändes ingenting längre så viktigt. Det blev en underlig förmiddag och eftermiddag. Många tankar och känslor.
Jag har haft en hel del funderingar på att flytta tillbaka till Sverige, kanske inom fem år eller så, för att kunna utnyttja min utbildning mer främst, och för att det eventuellt kan vara tvunget att bli så om England går ut ur EU. Jag är splittrad inför att ansöka om engelskt medborgarskap eller ha dubbelt medborgarskap, och jag känner väldigt starkt för ett enat Europa - jag hade nog aldrig flyttat om jag trott att det fanns någon risk för att EU skulle upplösas. Nu finns det alltså det. Jag är inte så säker på att jag vill hamna utanför EU och jag är väldigt osäker, med tanken på utvecklingen i Sverige, om jag vill befinna mej inom EU just där. Maken är också väldigt skeptisk, och det faktum att de nyheter som når internationell press är det som hände på IKEA i somras och så detta på skolan idag, det hjälper inte. Engelsk press skriver också mycket mer än svensk media om hur ohållbar situationen är just nu med den stora flyktingströmmen och den misslyckade integrationen, ökande rasismen och sinande resurser.
Framtiden känns väldigt otrygg. Jag tror att det nog är läge att lägga alla planer på is och avvakta just nu. Världen kommer förändras mycket väldigt snart, känner jag. Ta en dag i sänder, vara tacksam för det jag har just nu. Jag ska också börja ett nytt jobb efter nyår där jag får använda och utveckla min kompetens mer. Det ska bli roligt.
Så jag gav mej ut i höstsolen och tänkte att vad jag trivs bra här, och vilken vacker stad det är! Jag kom på lite andra tankar helt enkelt. Att försöka sej på någon analys av livet och världen och varför det är som det är, det får vänta till någon annan dag.
 |
| Utsikt från Ecclesall Road |
 |
| Pumpor överallt |
 |
| Kyrkan i Fulwood sedd från Banner Cross |
 |
| Milda färger på den gamla biografen innan solnedgången |
 |
| Mina sällskap medan jag tittade på nyheter och tänkte på livet |
 |
| Jättestora prassliga lövhögar |
 |
| Lokala grönsakshandlaren |
6 kommentarer:
Visst var det otäckt det som hände i Trollhättan!
Men jag tror att det bara bevisar att det finns inga säkra platser, någonstans. Och man kan aldrig helt vara trygg till hundra procent, galningar finns överallt.
eastcoastmum: det är sant. Och de verkar bli fler.
Det är nog så att man får ta en dag i taget och glädjas så gott det går över det som är bra fast jag känner stor oro för inte bara Sveriges framtid och nutid utan över huvud taget att det ser så hopplöst ut världen över. Det är mycket mörka skuggor men skönt om man kan ruska av sig dem ibland. I naturen, i möten med andra och inte minst hos kissen:-). Men jag tror inte folk förstår konsekvenserna för Europa om Storbritannien lämnar, både för dem och för övriga.
Mamma: tror inte många engagerar sej så mycket i EU eller vet om de positiva sakerna. Det är ett sånt fokus på invandrare som med allt annat. engelsmännen har fått österuropeer som utnyttjar bidragssystemet på hjärnan. det är trots allt en liten del.
Nej, tror inte heller det finns en enda plats som är säker. Den existerar inte, hemskt nog. Galningar finns verkligen precis överallt. Vidrigt det som hände hemma.
Visst, jag tänker också mkt på Sverige och det som händer där. Vet inte hur de ska klara upp det. Faktiskt inte. Tycker nästan samtliga politiker är så fega och platta. Var ska det sluta?
Annika: haller med, det finns ingen som tar ansvar och drar i det hela, det ar olika besked och prognoser varje dag. Oklarhet och osakerhet. Inte vad manniskor behover i den kris som nu rader.
Skicka en kommentar