Symboler och tankar

Bästa stället att gå ifred och tänka på är stora kyrkogårdar. Viktorianernas alla symboler tycker jag så mycket om. Änglarna, blommorna som alla har olika budskap, livet som en pappersrulle, man vet inte hur lång eller kort den är. Jag får perspektiv på saker, en gång ska man ligga här och vad spelar eller inte spelar då någon roll? Många här har dött av nöd och många har nog dött i frid men många har också dött i onödan. Alla de vita stenarna från världskrigen till exempel. Är det något som talar för återfödelse är det väl detta att vi aldrig lär oss av våra misstag, urtiden och historien och nutiden nöter på bara i all oändlighet med alla bisarra och stora och vardagliga hot och tjafs och bråk och elände. Eller så pågår alla dessa tider samtidigt, kanske finns det olika universum som länkar i varandra. Jag tycker ändå att det känns som att de som ligger här under änglarna, de har fått lugn och ro, -at rest-, som det står på nästan alla gravstenar från 1800-talet. En stor svart korp tittar ingående på mej från en stenängels axel när jag tänker på just det.

Pappersrullarna ...

At rest.

Who would deny its glory? Kanske W B Yeats.