Min mamma är någon som, om jag skulle säga att jag blivit vald till president, inte skulle bli förvånad, utan bara konstatera att vem skulle de annars välja. Jag har tänkt på det på sistone, hur fint, och kanske ovanligt det är. Med mamma kan jag prata om allting. Om hysteriskt urtråkiga saker, som att gå igenom alla tentafrågor när jag var yngre och vad jag svarade och om det var rätt. Om roliga saker, små betraktelser, hur det är att välja säng med maken på IKEA. Mamma har intresse och tålamod för allt. Mamma är också stark och rakt på sak och ärlig. Hon skulle aldrig få för sej att skvallra. Det har jag ärvt. Jag har också lärt mej av mamma att det är viktigt att tänka själv och att det går alldeles utmärkt att inte alltid passa in i mängden. Nu när jag är i den åldern som mamma var när hon fick mej, kan jag på ett annat sätt förstå och uppskatta de val hon gjorde.
Eftersom det är sommarlov nu i England vimlar det av mammor och mormödrar på stan. Ofta bevittnar jag små skillnader i uppfostringsmetoder - kvinnor födda på 40- och 50- talet säger 'do as you're told!' till sina barnbarn med barsk röst och mammorna i min ålder kör med 'men hur tänkte du nu, hur känner du dej?' med mild stämma. Det regnade och en mormor sa till sitt kanske treåriga barnbarn att nu tar du på dej regnjackan. NEEEEEEJ! Nu gör du som jag säger! Mamman avbryter - men känner du att du inte vill ha jackan? Känner du dej tillräckligt torr ändå?' Mormorn tittar irriterat och chockat på sitt barn: vad är det för en fråga? Det regnar ju!
Min mamma är liksom mellan dessa två ytterligheter. Det kan inte ha varit särskilt lätt. Men jag fick lära mej att tänka själv men också att det finns gränser. Och alltid kände jag mej älskad. Alltid vet jag att jag kan komma hem.
Tack mamma!
5 kommentarer:
Åh det var alldeles fantastiskt och inget jag väntat mig en mörk måndagskväll då jag precis har tänt ljusslingor lite här och där och bytt ut lampor i dem:-). Nu kanske någon tänker att tårarna strömmar, de gör de inte, jag är inte riktigt så, men jag blir väldigt glad och också tårögd. Och tänker att jag kanske inte gjort så mycket fel:-). Resultatet kan inte bli bättre:-).
Vad tänker maken tro frågar jag när jag läser högt för honom?
Det var bra att vår dotter upplever det så;-), kort och koncist.
Och jag är alldeles varm i hjärtat, känner en sådan glädje. Tack älskade Anna, det är vi som är berikade med en ofantlig rikedom att du är vår dotter.
Du har alldeles rätt! Nu känner jag inte din mamma IRL, men det jag läser på din blogg och hennes blogg (och kommentarer jag får från henne på min blogg) visar mer än väl att du har en fantastisk mamma på alla sätt! Väldigt långt ifrån min egen mamma (tyvärr) och jag önskar att jag hade fått samma upplevelser som du under min uppväxt och mitt vuxna liv. Å andra sidan blev det människa av mig med och jag kan bli en bättre mamma åt mina egna barn! Men som sagt, du har haft tur med din fina mamma :)
ps. Det är stor skillnad på uppfostran idag och förr...ganska spännande att få bevittna när dessa två kolliderar något :)Min make och jag är ganska olika där. Han är mer strikt (växte upp i ett land som tillåter aga av barn och som begär att barn ska vara lydiga. Dock slår han inte, utan är mer strikt) och jag är mittemellan gårdagens uppfostran och dagens :)Jämnar ut sig kanske och blir lagom.
Nu har jag läst igen och vill säga att jag blir så glad:-)
Trillingnöten: ibland räcker det med att ha en person som finns där och ser en, det behöver ju inte alltid vara en i familjen, och kanske ganska ofta så är det inte så. Nu har du en dotter som riktigt utstrålar glädje och självförtroende och det måste vara härligt!
Mamma: det är just sådana måndagskvällar som man kan behöva lite uppmuntran :)
Anna, precis så, det gick jag och tänkte på idag:-)
Skicka en kommentar