Becoming Sybil

Livet i sin enkelhet. Tid, luft. Som jag har saknat. Och som jag uppskattar det nu! Jobb ett par timmar i morse, sådant som jag är bra på, motivera, fixa med praktiska ting, planera. Sedan kaffe i lugn och ro, massa kaffe. Vardagliga saker som är härliga utan stress. Handla mat långsamt, välja ögonskugga noggrant, läsa vad de heter, är det inte sött på något vis hur allt smink har smått romantiska namn. Det heter liksom inte beige ögonskugga, utan pale pearl, inte grå utan stardust. Äta lunch med maken, ha en konversation inte om jobbet eller flyttkartonger, hänga tvätt och stryka och lyssna på Samis sommarprat igen. Städa och lyssna på musik. Prata med mamma. Få ett oväntat och synnerligen trevligt mejl, ett riktigt hjärtevärmarmejl. Gå och äta pizza med maken och prata med cafeeägaren som spelar gitarr i ett hörn och tänka att jag älskar den här staden. Sitta i vårt nya fina hus och titta på Fawlty Towers och äta päronkakan jag fick med mej. Det känns som att jag länge varit Basil, och nu är jag istället lite mer som hans fru. Det känns mycket bättre.