lördag 3 augusti 2013
Livet är hårt
Just hemkomna från den relativa vildmarken i Peak District, hittar vi det största naturögonblicket på vår egen gata: en sparvhök som kalasar på en duva nästan lika stor som sej själv. Hon ser läskig ut och stirrar stint med orangea ormögon innan hon nonchalant spottar ut lite fjädrar och breder ut vingarna och flyger någon meter längre bort med sitt byte innan hon fortsätter äta. Jag är begeistrad, fågeln är ju så fantastiskt vacker och samtidigt är det ganka äckligt det hela. Men sådant är väl livet. Jag undrar om duvan var död från början och höken fann den, eller om den dödade den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Läste att de brukar fånga andra fåglar levande men en duva är ju rätt stor. De lever tydligen i stadsmiljöer, det visste jag inte. Och kan ta en ringduvas bo och där lägga sina ägg.
Väldigt bra foton du tog! Har aldrig sett någon förr på nära håll. Skönt det kanske:-).
Den var lite läskig. Undrar hur ofta den äter ett sånt skrovmål?
De borde klara sig ett tag, de var rätt läskiga i sitt sätt att äta kunde jag förstå.
Skicka en kommentar