Kom ut ur duschen, Bobby

Mitt liv just nu känns ungefär som ett avsnitt av Dallas. Surrealistiskt. Jag bara väntar på att Bobby ska komma ut ur duschen och förtälja att allting bara var en dröm, ja de senaste månaderna iallafall. I denna väntan virvlar tankarna och jag kan inte sova. Lyssnar på dagens sommarpratare i 25 minuter och blir frustrerad istället för trött. En till i kategorin jag är världens mittpunkt, blev lite mastigt efter gårdagens jag har gjort en hatt, sen gjorde jag en till hatt, sen gjorde jag en hatt i London, jag är bra på att göra hattar, jag har en sådan entrepeneursanda, sen gjorde jag en till hatt, den såg ut som en telefon. Kanske ska jag titta på allsången istället, vet inte så noga, den kan få mej på gott humör eller synnerligen vemodigt humör. Förra avsnittet med Pärleporten var också surrealistiskt och den varan behöver jag inte mer av. Om jag hade varit Sue Ellen hade jag åtminstone haft en karaff whisky eller vad de nu hade i karafferna, och en swimming pool att distrahera mej med. Gick de inte ofta ut och just simmade lite när de var på dåligt humör i Dallas? Det har jag bestämt för mej. Eller red lite aggressivt på nån häst och såg barska ut. Nåja, imorgon är en annan dag.