Tvära kast och konsten att göra mycket lite

Frid lämnar jag efter mig åt eder, min frid giver jag eder; ickegiver jag eder den såsom världen giver. Edra hjärtan vare icke oroliga eller försagda.
Johannes 14:27

Känn ingen oro och tappa inte modet, lyder den nya översättningen av den sista raden. Men så mycket vackrare är det borttappade ordet försagd som jag tycker också inbegriper: Var inte rädd. Var inte blyg. Var inte feg. Ha tilltro till dej själv. Var inte likgiltig.

Försagd. Ett fint ord är det. Och ganska svårt att inte vara.

Påsken har stått för tvära kast - Jesus blir förådd, pinad, dödad och uppstånden på bara en helg, det är mycket att ta itu med - och jag har för första gången på vad jag lätt chockad har kommit fram till är cirka åtta år varit ledig fyra dagar i rad utan att ha nånting alls inplanerat. Det är ju lite oroväckande.

Första dagen tyckte jag att idag har jag inte gjort någonting. Då hade jag ändå storhandlat, handtvättat de sista kläderna underst i tvättkorgen, skrivit en uppsats och läst en bok. Andra dagen tyckte jag att det gick bättre. Då lagade jag bara påskbuffe och tittade på Solsidan och löste korsord. Och igår, då gick det riktigt bra. Jag tittade på tre filmer med en tämligen lugn vän, småpratade, åt jordnötter och gick på promenad. Och tänkte att så här mycket lite har jag nog inte gjort sen på högstadiet.

Så imorgon börjar den igen. Vardagen. Då ska jag tänka på det - Min frid giver jag eder - och mitt hjärta ska inte vara försagt.

Att vara modig kan nog mycket väl vara att göra mycket, mycket lite. Iallafall om man är kvinna.