Teamwork

Idag har jag varit på kurs och diskuterat teamwork. Vilken roll man oftast tar, eller får, eller vill ha. Jag gjorde ett test och det visade sej att jag varken föredrog eller undvek några roller alls. Men några naturliga egenskaper måste jag väl ändå ha, men jag tror att miljön kan slipa ner dem. Man tar den roll man får. Anpassar sej. Nu jobbar jag trots allt som chef, vilken är nån slags naturlig preferens till ledarskap som jag nog kan ana i mej redan från tidig ålder. Men nog tror jag att min skoluppfostran till krukväxt (att sitta mellan två bråkiga pojkar och se trevlig ut), svensk jantelag och det enkla faktum att jag är kvinna nog har gjort mej mer eller mindre tvingad till att också bli en medlare, noggrann och extremt disciplinerad.

Du är ju bra på matte för att vara flicka, sa min mellanstadielärare.
Och i lågstadiet när jag räknade fort och rätt sa min lärarinna att flickor ska skriva fint, det är minst lika viktigt som att räkna rätt. Så jag började räkna långsammare, och skriva finare.

Nu är min handstil gräslig, och det ser jag som positivt.

Du skriver som en man, får jag ofta höra.

Vilket trams! Jag skriver som en person som tänker fort och har viktigare saker för mej än att göra snirklar på alla tvåor.

Om jag hade fått vara en bråkig pojke och utveckla min naturliga preferens till otålighet, frihet, snabba resultat och kreativitet, hade jag ändå blivit chef? Nog tror jag det. Och ingen hade anmärkt på min handstil.

Måhända är det ändå en viktig erfarenhet att ha haft en period som krukväxt. Och att lära sej att hjälpa alla andra innan man rusar iväg själv (Varför kan du läsa? fräste min lågstadielärare argt de första dagarna i första klass. Det ska vi ju lära oss nu!). Synd bara att det bara gäller hälften av befolkningen.

Intressant artikel från Skolverket kan läsas här.