söndag 14 juni 2015

Regnigt och ruskigt och så bröllopet


Idag har det verkligen varit riktigt dåligt väder: ösregn, kallt och så mörkt att det känns som natt! Jag har haft på mej Ulrikas fina strumpor som är supervarma, hade inte tänkt att de skulle behövas i juni direkt! Det är väl en banal och fånig sak att gnälla över vädret men jag tror nog att det har mer påverkan på oss människor än vad vi förstår. Jag drömmer om en solig ö någonstans ...

I vilket fall som helst gav det mej tid att städa huset och gå på gymmet och börja ta tag i det lilla extra av mej själv alla dessa korvkiosksbesök har alstrat. Jag har också handlat lite smått och gott och aldrig att jag trodde att jag skulle säga detta men jag saknade brittiska mataffärer när jag var i Sverige! Förutom Marabous mjölkchoklad och kräftor är det numera inte mycket som de inte har. Och till en bråkdel av priset dessutom. Hur sjutton överlever man i Stockholm om man inte är en av de plastikopererade människor med Louis Vuitton-väskor det kryllade av i innerstan? Varför är maten så dyr? Varför är det sådana skillnader inom EU? Sådant kan man fundera på.

Jag distraherar mej istället med att kolla på prinsbröllopets vigsel en gång till och det fungerar ganska bra för det finns mycket att titta på, Konungens oförställda glädje när prästen talar om racing till exempel. Den här människan som klippt ur en tavla från Gustaf IIIs tid som går bakom brudparet på ett stapplande strikt sätt vilket blir en ofrivilligt humoristisk kontrast till detta med den dansanta gospeln. Det är underhållande alltsammans. Jag undrar hur det är att ha en sådan här extremt kristen vigsel med allt från frälsningsarmen till djupaste 1800-tals luthersk plikt om man inte är troende själv? Fast det är de kanske, vem vet. Kungen citerade ju ganska ledigt ur "Skriften" (vem kallar den så detta århundrade?) när han höll sitt tal.

Jag tycker att min egen två timmar långa katolska vigsel inte alls var i närheten av detta, och jag som också går min egen väg vägrade den anglosaxiska traditionen att bli överlämnad av min far på grund av min feministiska tro som trots allt alltid kommer först, och jag förstår inte varför i all världen kungabarnen och så många andra svenskar anammat denna medeltida sed när det inte ens är tradition i Sverige.

Det spelar ingen roll hur många gånger man sjunger om ett paraply, det blev ändå mycket gammaldags. Mycket intressant i ett land som Sverige. Inte undra på att folk blir förvirrade.

2 kommentarer:

Monica sa...

Väldigt bra och rolig analys, du och Jan kunde väl skriva något tillsammans:-). Tänkte faktiskt på Kungens bibelcitat, kanske alltid haft en tro det vet inte jag men nu först förstod han och kunde tolka vad som menades:-), tyckte också att man (jag) såg att just Sofias familj var ovan vid de kristna företeelserna, som bönen Fader Vår t o m. Och alla dessa otroligt gamla underligheter med "löpare" eller vad de kallades framför brudparet. Lilla prinsessbrudnäbben är också redan så van vid allt ser man, som självklarheter. Den andra lilla sprattelprinsessan blir mer världsmedborgare ser jag redan och åh vad jag förstår Chris att han lämnat de där två gatorna med alla plastikopererade, vilken otrolig mängd vi såg som inte finns i London i alla fall, är ju helt otroligt, både män och kvinnor. Och töntiga beteenden. Och artighet och normalt hyfs lyser ofta med sin frånvaro. Hoppas Madeleine satsar på sin utbildning och använder den och blir självständig, det kan bli hur bra som helst.
Och helt underbart är det att handla hos dig både mat och kläder för att inte tala om vad man skulle få för priset där av här tre nästan kalla kaffe med en rulltårtsbit. Så bra att jag inte behöver förklara min faiblesse för Tea Rooms:-)

Steel City Anna sa...

Mamma: jag tänkte att jag hade kunnat va kommentator kanske ;)

det har ju varit blått styre länge, är det ändå sådan extrem skatt på mat eller går folk med på att betala vad som helst? Intressant att både amerikanare och australiensare kommenterade detta på Arlanda samt brist på service. Inga länder som det är direkt billigt att leva i.