lördag 13 september 2014

Chatsworth Farmyard

Länge har jag hoppat över bondgården på Chatsworth men nu har jag äntligen varit där. Det var väldigt trevligt och det fanns även mycket historia att lära sej, till exempel om hur gården fungerade under världskrigen och vilka ransoneringar det var. Det finns så mycket att göra på Chatsworth att man omöjligt kan hinna med allt på en dag. Men har man barn med sej, då skulle jag nog skippa själva huset till förmån för bondgården. Det finns även ett stort äventyrsland ovanför den. Även 32-åringar kan bli alldeles genomlyckliga av djur.

Barn i alla åldrar berättar vad de tyckte om besöket på bondgården. I stroked the horses, skriver Chloe 11 år. I really liked the goats and the guinea pigs, säger Simon, aged 29. Och Theo, 5 månader, har en mamma som intygar att han har haft roligt.
Den här grisens leende, det ska jag minnas tills jag dör. Så fint!
Pyttepyttekycklingar under värmelampa.
En gullig liten kalv.
Ännu en underbar leende gris.



Sötare än så här finns inte.


Utsikten är det inget fel på heller.
Den här följde efter mej.
Här kan man ha picknick.
Lilla byn Edensor.
Ko med varningsskylt - nybliven mor, akta er, stod det.
Denna fina lugna ponny ska få ett föl om några veckor.
Alltid mycket aktiviteter på gång och man får klappa och mata djuren, åka traktor, pyssla i ladan och mjölka kor.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Härlig natur runt och kycklingarna var bara så söta!

Steel City Anna sa...

Lenaiwales: ja man ville ju bara ta upp dem och pussa på dem :) annars var jag mest förtjust i den leende grisen :) jag tycker grisar är mycket mer lika människan än de omtalade aporna :)

Monica sa...

Det är ett fantastiskt ställe detta slott, jag beundrar människorna som driver detta, dels ägarna med allt sitt engagemang och arbete och påhittighet och alla anställda, verkar aldrig stressigt heller, människorna ser ut att trivas här liksom djuren. Och grisarna är så fina, ser mänskliga ut. Kycklingarna så söta och roligt att se alla varianter, såna man inte visste att de fanns.

Monica sa...

På tal om grisar så har de mycket gemensamt med människan, har ju använts medicinskt inom många områden innan man kunde framställa vissa ämnen syntetiskt men används ännu, genetiskt och organiskt passar de i människokroppen. Kanske det är alldeles fel att äta dem!

Steel City Anna sa...

Mamma: de har en del gemensamt i sättet också ;)