En ganska stor del tillägnas militären och krig genom århundradena. Jag blev länge stående vid en samling brev från soldater under första världskriget. De hurtiga sångerna och ropen i början av kriget är nästan allra värst att ta del av, såhär hundra år och flera krig senare.
 |
| Mrs Beechey förlorade fem av sina pojkar, vars brev till henne också finns att läsa, i slutet av första världskriget. Mer om denna familj kan man läsa här. |
7 kommentarer:
Så gräsligt hemskt! Förlora så många barn i nånting så onödigt som ett krig.
Det gör ont i en att läsa, vi har varit så avskärmade här på alla sätt. Kanske vi inte kan eller får vara längre...
Elisabet: Och så många som dog i det kriget. En hel generation unga män. Och femton år senare bryter ett nytt världskrig ut.
Mamma: En av pojkarna skrev när han hade varit på något typ av sjukhus i fält ett tag att han vill inte tillbaka till fronten, men han tänkte minsann inte tolerera att någon sa att han var vek och feg, så han skickades tillbaka när han var någorlunda frisk, och då dog han nästan direkt.
Otroligt sorgligt att förlora FEM söner...usch...:(
Trillingnöten: fruktansvärt.
Oj hur har jag lyckats missa det här inlägget! Muséet är bara några kvarter från min mans gamla hus. Visst är det fantastiskt?
Bara brittiskt: Då bodde han tjusigt :)
Skicka en kommentar