torsdag 31 juli 2014

Clap along if you feel like that's what you wanna do

Juli brukar inte vara en bra månad. Inte på en sex-sju år iallafall.

Förra året var vi mitt uppe i flytt och jobbyte och det fanns inga rutiner, bara stress. Jag kände att det var nu eller aldrig och bara kastade mej av och ut. Nästan på en gång kände jag att jag kunde andas igen. Fast året som följde blev en rejäl omväg till en paus som jag nog inte kunnat landa i förrän nu.

Året innan dess satt jag på kyrkogården närmast där vi bodde då och tyckte det kändes fint det där med att få vila under en liten stenängel. Jag orkade inte med något enda intryck förutom växter och natur. Jag minns att jag tänkte att jag inte visste hur länge jag skulle orka fortsätta på det där viset. Men bet ihop. Ett år till.

Juli 2011 skakade dåden i Norge hela världen, maken var sjuk och jag var redan då under stor press på jobbet. Hade ändå en annan energi och gjorde mycket så fort jag hade någon ledighet.

Juli 2010 var även det bara jobb, jobb, jobb. Liksom juli 2009 - fast en semester hem till sommar-Sverige hanns med.

Juli i år har varit en fin månad. Det är ett alldeles ofantligt viktigt och stort påpekande, här hos mej.









5 kommentarer:

christel sa...

Härligt att sviten är bruten nu.
Hoppas att augusti blir fantastisk för dig :)

Monica sa...

Mitt modershjärta gläds:-) och jag tror att förutom en lite vettigare arbetssituation med något så när veckovila som återkommer så är ert hus en välsignelse, det är harmoni i det både ute och inne och det rara paret la sin grund under många år. Sånt är bra, det tror jag på.

Steel City Anna sa...

Christel: tack, och detsamma :)

Mamma: ja nu ska jag ta det lugnt i tre dagar och vara i trädgården :)

Freedomtravel sa...

Underbara sommarbilder och härligt med en bra julimånad till slut! Vi har jobbat hårt hela juli i år, men förhoppningsvis ger det tillbaka i framtiden... puh ;)

Steel City Anna sa...

Freedomtravel: det får vi hoppas! Nästa sommar får bli riktigt lugn kanske :)