The Animal Farm

Tidig morgon vid Graves Park Animal Farm. Jag och maken matar får för glatta livet och har riktigt roligt. De är hur tillgivna och söta som helst. Rätt som det är slänger sej en vit hals högt över alla fårskallar och når pappmuggen med mat. Det är en synnerligen trevlig lama som utstrålar en alldeles oemotståndlig blandning av högfärdighet och snällhet. Den är lugn och elegant och tuggar stilla och metodiskt där högt över alla slafsande fårmunnar som går runt runt medan de väntar på mer. Sen skrider den bort till sitt hörn igen. Någonting väldigt komiskt över det hela. Fast jag gillar nog ändå fåren bäst.

Äta, äta. äta.

Alla får var först helt ointresserade av oss ...

... utom det här, som kom och sa hej på en gång.

Det är ju någonting speciellt med denna, vi får kontakt, det ser ju vem som helst.

Är det inte indianerna som säger att alla har ett kraftdjur som man träffar på någon gång i livet. Jag tror mitt är ett får.

Ser ni, här ler fåret mot mej. 

Kaninhög.

Marsvin i form av boll.

Kycklingar.

Hö är gott!

Oj vad jag når, ingen brådska, inga problem.

Om det är sol kan jag tänka mej att komma ut.