Oktober

Mörkret kom. Jag hann aldrig riktigt inse att det blev höst. De kyliga mornarna. Imma på rutorna i uterummet. Det bara landade, mörkret. En lärorik månad. Tidiga mornar och sena kvällar, vid busshållsplatser. Tid att tänka. Kanske landa, jag också. Jag står under månens ljus och fryser inte fast det är kallt, och tomma bussar åker förbi åt fel håll, och jag väntar men en annan kvinna, vi är de enda människor som syns till. Hon har sandaler och går i olika mönster och figurer fram och tillbaka, i åttor och fyrkanter. Ibland pratar hon med mej på engelska fast det är så snarlikt hennes eget språk att jag inte förstår någonting alls. Jag ler och undrar hur det kommer sej att jag står såhär i mörkret i ett främmande land i väntan på en buss som är försenad och undrar om kvinnan i sandalerna är galen eller inte. Kanske håller hon sej varm om fötterna genom att gå i åttor? Att jag hamnade här. Jag ser stjärnorna och funderar på om det står någonting skrivet i dem. Någonting om lugn och andrum. Kanske finns det inga andrum i livet om man verkligen vill leva det.



Jag tycker om det där med broar till tryggheten. Broar kan man bygga nya.