söndag 2 juni 2013
Frihet
Att kunna ta en promenad från jobbet rätt ut på hedarna, det är det nästan inget som slår. Klättra upp högst på en kulle, känna vinden och solen i ansiktet och betrakta betande får och det böljande landskapet och vidderna. Grönskan är alldeles ny och har inte hunnit bli trött och matt. Det är friskt och så intensivt grönt att det lyser om varje grässtrå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det är ljuvligt vackert med naturen där hos dig och att en storstad är byggd ut i en nationalpark och med den närheten och lättillgängligheten det blir.
Badsjö kanske saknas men kan man inte bada i den som vår de senaste två åren så kan det göra detsamma.
Får se hur det blir i år, om det inte går att bada så är det bättre nästan att den inte finns. Nu tror man att det kan vara alla stora hundar som rastas när ingen ser och avger lite coli eller mycket, det spolas ned av regnet om inte matte/husse plockar upp efter sig, vattnet är ju stilla med nästan inget avflöde så den tål inte sånt.
Mamma: man vänjer sej vid en annan sorts skönhet. Tröstar mej med att Sverige har giftigt vatten och farliga fästingar överallt. Och mygg :)
Och huggormar! Fast juni är en fin tid och då har vattnet också varit fräscht i sjön men rätt kallt förstås:-) och innan mygginvasionen är det riktigt mysigt. Men det är en kort tid. Och den rika blomningen ni har är helt underbar tycker jag som älskar blommor.
Härliga tider i Peak nu :)
Visst är det häftigt att kunna komma ut så fort på hedarna och Peak District.
Jani: det är härligt, ena stunden i ett bostadområde, i nästa så öppnar sej fälten med alla får och verkar aldrig ta slut :)
Skicka en kommentar