En ruggig kuslig sommarkväll gick jag runt här och myste och råkade skrämma slag på en gammal dam som genade genom kyrkogården när jag hastigt reste mej bakom en kolonn. En alldeles fantastisk kyrkogård är det med mer eller mindre unika gravstenar, de flesta från 1800-talet men även nutida. Mycket änglar och statyer. Har aldrig sett så många Kristus på korset någonstans heller. Inte riktigt vad jag skulle välja på en gravsten kanske. Verkar vara ett viktorianskt fenomen. Det var det också att visa att man har det gott ställt genom att ha välarbetade gravstenar med mycket krusiduller. Fulwood var och är ett rikt område och detta förklarar förmodligen att vanliga enkla stenar är i minoritet.
 |
| En duva, symbol för fred. Blomstergirlanden är liljor ser det ut som. |
 |
| Skönhet och oskuldsfullhet skulle jag tro att den här buketten ska symbolisera. |
 |
| Ankaret är hoppets symbol. Kanske vilar här också en sjöman. |
 |
| Järnstaketet runt graven har försvunnet. Det sägs att man hade sådana för att göra det svårt för dödgrävarna som ville sälja kropparna till vetenskapen. |
 |
| Intressant staty. Kan vara en sörjande kvinna men också en kvinna som trycker sej intill ett kors - det senare skulle symbolisera en syndare vars enda räddning är att "cling to the cross". Hon håller i en krans, som betyder seger i döden. |
 |
| Kraftfull och hoppfull ängel! |
 |
| Vackra och ovanliga. |
 |
| Fint mönstrad kant. |
 |
| En av alla änglar. De ska hjälpa den döde att finna vägen till himmelriket. |
 |
| IHS - ett vanligt monogram. Sirlig blomstergirland med passionsblommor som symbol för Kristus. |
 |
| Den här gravstenen väckte mitt intresse. "Was erected by many friends in loving and grateful memory" står det högst upp. Fint bara det. "Well done good and faithful servant enter thou into the joy of thy Lord" avslutas det med. I mitten står även en annan vers: Through nearly 40 years of his unwearied kindness, genial manner and valued advise, held in the neighbourhood the honoured position of a "doctor beloved". Frugan fick nöja sej med ett "Wife of the above". |
 |
| En av oändligt många urnor - symbol för döden och själen. |
 |
| Jag var övertygad om att någon tittade på mej, vände mej om och såg denna gigantiska ängel. Tips - undvik kyrkogårdar på kvällarna, man kan bli lite skärrad. |
 |
| Vildvuxet. |
 |
| Baksidan på gravstenarna vid ingången till kyrkan - samtliga gravar är traditionsenligt vridna mot öster och morgonsolen. |
 |
| Två tidstypiska gravstenar - lägg märke till alla olika typsnitt som används. Det visade att man kunde betala extra för det samt så blev det nästan som en reklamskylt för begravningsbyrån att visa alla stilar de kunde pynta till det med. Graven till vänster har en vacker vers: Thy angel face we loved to see, but soon we were deprived of thee, thy purpose Lord we cannot see, but all is well that's done by Thee. |
|
|
6 kommentarer:
Jag tycker också kyrkogårdar är intressanta. Här i Frankrike ser det också väldigt annorlunda ut än i Sverige.
Vilken underbart vacker kyrkogård!
Ulrika: visst är den fantastisk! Rena konstutställningen.
Monet: det är intressant att se hur man hanterar döden olika i olika länder. I Tjeckien har de ofta foton och små personliga saker i en liten glasmonter vid graven.
Underbart vackert, intressant och gripande, ser förutom allt det konstnärliga också att örter och prästkragar kommer år efter år igen. De vill glädja oss.
Sist vi var hos mamma och pappa, så låg flera vackra gravstenar välta framåt. Första gången jag sett detta men bloggat om det. En skylt talade om att gravrätten på 25 år utgått och att de inte nått "ägaren". Jag har förut tänkt att här finns pappas kompisar och arbetskamrater och jag vet att i de gravarna har senare en fru blivit begravd men det är från den första i familjen gravrätten räknas. Nu försökte jag minnas vilka namn det var men mindes inte och det kändes lite ruggigt, kallt, underligt alltihop, så snart och förstår inte de underliga lagar vi har. Nu ska en ny, okänd för dem, människa läggas där, i samma grav. Förstår inte varför inte dessa stenar som också blivit renoverade och inte är särskilt gamla bara kan få stå med gräset klippt intill, varför vi ska ha en bevattningslåda (nästan lag) med dessa penséer i och sedan petunior, går det inte lika bra med lite ängsblommor här och där? Som sparas och att gräset klipps som ändå ska klippas. Och att det är gräs fram till stenen annars. De gravar kyrkogårdsförvaltingen sköter och får betalt av anhöriga för är väldigt torftiga men sådant kan vara olika, hos svärföräldrarna är det fint fortfarande säger far din. Men här är det så att efter 25 år ska graven som kanske kyrkan fått betalt för under den tiden att sköta också ny gravrätt köpas för ytterligare år. Anhöriga kanske inte finns längre i livet men då menar jag att gravstenar som inte är skadade eller farliga för barn som klättrar! på dem kan få stå kvar och det där att tillåta barn klättra på gravstenar är också helt galet och brist på vad man lär barn i detta land. Och varför vi inte värnar om vår historia mer undrar jag också. Och visar respekt för dem som gått före.
Mamma: Det känns som själva poängen med en gravsten att den ska vara för evigt, annars kan man ju strunta i alltsammans.
Exakt så!
Skicka en kommentar