Juni är den smärtsammaste tiden för alla utandsvenskar tror jag. För ingenstans i världen är det så vackert i juni som i Sverige. Stockholmsnatten. En skogssjö. Sommarängar. Det hade varit lättare om jag hade planerat in en resa kanske. Men det har av olika anledningar inte gått. Kanske till hösten.
Vaknar upp och förväntar mej att det ska se ut såhär fortfarande ibland. |
Tid för eftertanke oväntat ofta i maj. |
Klättrar upp för ett stup för att kunna ta den här bilden med förvånad make nedanför som håller i min handväska. Att en vitsippsbacke är som att hitta guld, det förstår han inte. |
Pang bom så blev det grönt. |
Födelsedag. |
Saknaden. |
5 kommentarer:
Juni är fint, det är tur vi har den månaden. Det är som finast vid stugan då med, ja det är så synd att ni inte kan komma som det ser ut, men vem vet:-), puss hjärtat.
Visst gick maj fasligt fort? Maken trodde mig inte när jag sa att det var första juni igår! :)
Håller med maj försvann i rasande fart, och den skira fina grönskan börjar övergå i det mörkt gröna.
Vi får hoppas på en varm sommar i år.
Jani: nu är det allafall härligt väder, hoppas på många fler långa sommardagar.
Trillingnöten: är det verkligen juni redan, jag är inte övertygad än :)
Mamma: hösten i Sverige är väl sådär :) kanske bättre ni kommer hit istället :)
Skicka en kommentar