Jag betraktade på väg till ett möte en katt på ett främmande fönsterbräde, lojt blickandes in mot två studsande pudlar. De gläfste, skällde, och följde kattens minsta rörelse (den växlade med att lägga huvudet på sne, kolla lite mot mej, och sträcka ut en tass). Hundarna försökte hoppa genom rutan men katten verkade helt klar över att de inte kunde nå henne. Det var roligt att se. Kanske kan man lära sej något.
Viruset verkar har ha gått förbi och jag är mindre yr. Att göra listorna på jobbet är aningen kortare. Kanske påskliljorna slår ut till helgen.
4 kommentarer:
Och jag läser en si-så-där-bok av Maeve Binchy, men en av huvudpersonerna i boken är socialsekreterare och jag tänkte, till en början, att det nog var din jobbtillvaro det handlade om ,-)
Så skönt! Man behöver ljus och värme.
Hoppas du får en riktigt fin helg!
Kram!
Vilken underbar påsklilja på ett underbart foto, tror du får göra en särskild våralmanacka:-). Sköt om dig mycket, puss från mamma och pappa
Elisabet: alla jobb som har med människor att göra är nog stressiga.
Saltistjejen: tack detsamma! Men det ryktas om snö ikväll.
Mamma: det är kul att ha mkt bilder att titta tillbaka på, den här är från mars förra året när det var tre gånger så varmt.
Skicka en kommentar