Hur jag kom till jobbet imorse är ett stort mysterium. Men det gjorde jag. Där jag gick mycket långsamt till bussen i ösreget tänkte jag att jorden gick då alltså inte under.
Lyckades överleva 5 timmar innan jag blev avlöst som tur var. Yrsel och feber men muskelvärken har släppt något. Det börjar mer kännas som en normal influensa. Gick en liten sväng i stan och köpte en fin ljusstake från Konstsmide i en lampaffär på the Moor. Sen satte jag mej på huk i ett hörn undan regnet och väntade på att maken skulle komma och hämta mej, för alla krafter liksom rann ur mej rent fysiskt.
Jag vill helst lägga mej i sängen men får ändå för mej att vi ska julhandla all mat på vägen hem, så att jag ska slippa gå ut imorgon och på måndag har jag mitt jullov och då ska det firas jul om det så är det sista jag gör. På juldagen jobbar jag igen. Jag vill att vi ska ha lite god mat och lite julstämning även om jag inte orkar egentligen. Maken har julstädat efter visst knorrande med vad man kan hinna med på en dag - vi har väldigt olika uppfattningar om sådant. Jag sa att om jag skulle känna efter vad jag hinner och orkar så skulle jag köpa ett litet, litet paket med köttfärs och rulla två små, små köttbullar och så kunde vi sitta med varsin sådan på julafton. Det tog skruv.
I mataffären råder hysteri och det spelas julsånger i entren och folk har spädbarn som de spänner fast ovanpå vagnarna i någon slags bilbarnstol och de större ungarna sitter i själva vagnen och får palsternackor och kalkonben i huvudet. En äldre dam blir alldeles uppskakad när det är slut på riktigt stora laxpaket. När får ni in mer? undrar hon. Det måste väl komma mer! Och medelålders par suckar att julen blir bara värre och värre för varje år som går, och varför skulle de bjuda hem barnen och de jobbiga barnbarnen. Jag tänker att det är ganska skönt att fira bara maken och jag.
Sen fick jag energi från någon okänd källa och ställde mej och stekte köttbullar, inte två utan hundra. De blev oerhört goda och det var som en slags meditation, jag har inte hunnit laga mat på länge. Ute regnar det fortfarande. Britterna verkar nöjda och säger att det var väl tur att frosten försvann. Jag undrar hur det är att inte förknippa julen med snö och kyla. Men rent praktiskt så är det skönt med det milda vädret, det finns inget värre än att ha jour och 60 personer som ringer och säger att de inte kan ta sej till jobbet för att regnet fryst till is.
Men nu ska jag försöka att inte tänka så mycket på jobb. Jag ska försöka bli mer frisk och laga lite Janssons imorgon, förvisso utan ansjovis som tydligen inte är anchovies utan skarpsill som är en annan fisk. Alltid lär man sej något nytt! Engelsk sill har jag köpt också, ska bli intressant. Nu doftar granen riktigt gott, det var kanske en bra ide trots allt med en riktig gran, vi tittar på Frasier och äter glass och lyssnar på regnet. Imorgon är det julafton!
5 kommentarer:
Älskade barn, vet inte var du får krafterna ifrån, fast jag ber ju att du ska ska få dem, sedan känns det ändå lite hoppfullt trots allt. Önskar och ber av hela mitt hjärta att du ska få dessa ynka två dagar att må bra på och njuta, av granen som doftar t ex och det känner du, och ser riktigt hur glad mågen blev över köttbullstrillandet, mycket av det andra kan han fixa nu och duka fint, det blir bra. Och har förhoppningar förstås att du ska vara frisk sedan med. Solen kommer tillbaka, lite ljus och folk håller sig friska och kommer till jobbet, lite påfyllnad av personal önskas så blir 2013 ett mer balanserat år. Är fortfarande glad åt att ni kom iväg till Lanzarote en vecka, och inte tog Madeira med sina farliga myggor.
Ja du julen kan verkligen vara en stressig tid. eller en ljuvlig. Jag tror att man MÅSTE dra ner på en del av sina egna och andras krav/förväntingar. Det går liksom inte att ha en sådan där sk "perfekt" jul med extra allt. Inte om man samtidigt jobbar iallafall. Och egentligen är väl den perfekta julen den där man faktiskt kan njuta också. Av det man har. Istället för att jaga allt det där man kanske ändå inte hinner/orkar med.
Jag önskar dig en riktigt fin jul nu med din make även om ni arbetar mycket. Njut av varandra och de fantastiska köttbullarna! Vila! Tänd ljus.
KRAM!!!!
Ler åt damen med "laxutbrottet", här efter min godagärningspromenad med lite smått och gott till den i kylan så gick jag in på Coop, där fick en gråhårig pensionärsdam ett utbrott för att julölen var slut sedan körde hon på mig med kundvagnen och sa ojojoj, som man säger här istället för förlåt mig t ex. Och andra sura barn i 45-årsåldern handlade med sina föräldrar i 80-årsåldern som de tydligen motvilligt skulle fira jul med. Andra gamlingar stod med mobilen och dirigerade sina vuxna barn från Stockholms central, jaja ni får ta taxi sedan då därifrån, för att åka pendeltåg klarade de inte, gamla mor skulle betala. Dialekterna är från norr till söder så så många stockholmare är det ju inte som bor här i stockholmsområdet, stockholmare får lite oförskyllt lida för folks oartighet faktiskt, de har vi nu kommit fram till S och jag;-),
Med mig hem i det vintriga och snötyngda hade jag glädjen som lyste i dens ansikte som satt på marken i kylan och fick sandwiches mm, engelska gick bra. Och snart är det julafton och inte ett glatt ansikte såg jag utom dens som satt på marken.
Mamma: Maken är oerhört nöjd med maten och har till och med putsat alla kristallglasen i sin städningsiver :)
Saltistjejen: Mat är det viktigaste på julen tycker jag, så jag fokuserar på det :) Resten får bli som det blir. Vila är ju också viktigt.
Anna, han är duktig med de där kristallglasen:-), blev riktigt förvånad när han första gången gick igenom alla och putsade:-)
Skicka en kommentar