Årets första vardag 2012. Lika solig, ljus och lugn som gårdagen var, lika mörk, stressig och stormig var denna tisdag. Varken jag eller maken kunde sova, det ven och piskade och smattrade på rutorna. Vi drömde mardrömmar om vartannat och väckte varandra. Sen somande jag och försov mej, hann inte promenera som jag tänkt utan väntade på bussen i vad ösregn är ett för milt ord för. Mitt paraply gick sönder av en vindpust och vände sej ut och in. Ett mindre hav av smutsigt vatten hade samlats precis där jag stod och jag riskerade att dränkas i en våg av detta varje gång en bil körde förbi. Innan bussen kom hann jag filosofera lite över vad det är som gör att ungefär hälften av bilarna i morgonrusningen tog sej tid att notera regnvattenhavet och omsorgsfullt körde runt detta när de såg mej kravla intill stenmuren med utochinvänt paraply, medan den andra hälften körde fort och argt rakt igenom den.
I trappan på kontoret lyckades min ena klack gå av. Jag skulle vara lite tjusig med höga boots tänkte jag eftersom jag ansvarade för introduktionen av ny personal på morgonen. Jag fick åtminstone många komplimanger för min julklappskappa. Ingen såg Filifjonkan.
På väg hem regnar, haglar och åskar det samtidigt. Jag känner att detta är övermäktigt, det är mörkt och kallt, slutet är nära - just då kommer det två människor i shorts som spänstigt joggar förbi mej. Jag filosoferar återigen över vad det är som går att vissa människor linkar fram i olika höga boots och känner att detta är dödskuggans dal, bara att andas och existera är en nästan oöverkomlig utmaning, medan andra studsar runt i gympaskor. När det haglar så mycket att det gör ont på huden bestämmer jag mej för att gå in på puben och äta en stek med potatis och sås. Kaffe dricker jag också. Sen, när jag ska gå den sista biten hem, då har det slutat regna. Just när jag sätter nyckeln i porten, börjar det igen. Jag filosoferar vidare att oavsett vilken typ man är, en smutsvattenvågdränkare eller hurtbulle eller överarbetad kvinna med olika höga boots mitt i livet, så finns det någon typ av nåd, om man lägger märke till den.
8 kommentarer:
Å, jag kan knappt titta på detta .., jag blir så r ö r d.
Mamma brukade sjunga om Guds gränslösa nåd ... Det här programmet, liksom "Hela kyrkan sjunger", tyckte jag så mycket om.
Elisabet: jag med, det är en så fin text!
Det känns hoppfullt att du kan formulera dig så bra efter denna dag:-). Och när jag ser Christina Wåhlin i gult sjunga, hade ingen aning om att hon varit med här. Hon var sjukhuspastor på Huddinge länge, två avlönade präster av sjukhuset och så hon från frikyrkan som fick bekosta hennes lön, frikyrkorna gick samman så sjukhuset hade henne gratis. Ändå var det knorr vad hon gjorde där som var frikyrklig som det heter, folk fattar inget ibland (oftast) de två prästerna dog nästan av arbetsbördan, hade varannan journatt, nu blev de tre att dela. Barn som satt vid mammas döda kropp t ex lämnade av personalen ensamma, då ryckte sjukhuskyrkan ut, ett exempel bara. Sedan fick denna Christina ta hand om debriefing, hjälpa svenskar som varit med om långvariga trauman utomlands, i fångenskap t ex. Hon var väldigt kompetent. Å allt detta tänker jag på av ditt inlägg:-). Ja jag hörde henne aldrig sjunga men prata klokt till personalen:-)
Vilken enorm dag du fick till! Allt gick väl lite galet :) Du fick till ett fantastiskt inlägg av det hela, med bra tankar!
Trillingnöten: Tack :)
Mamma: Det liger väl i människans natur det där att skapa ett vi och ett dom. Jag tänker på det här skämtet designat av Emo Phillips:
Once I saw this guy on a bridge about to jump. I said, "Don't do it!"
He said, "Nobody loves me."
I said, "God loves you. Do you believe in God?"
He said, "Yes."
I said, "Are you a Christian or a Jew?"
He said, "A Christian."
I said, "Me, too! Protestant or Catholic?"
He said, "Protestant."
I said, "Me, too! What franchise?"
He said, "Baptist."
I said, "Me, too! Northern Baptist or Southern Baptist?"
He said, "Northern Baptist."
I said, "Me, too! Northern Conservative Baptist or Northern Liberal Baptist?"
He said, "Northern Conservative Baptist."
I said, "Me, too! Northern Conservative Baptist Great Lakes Region, or Northern Conservative Baptist Eastern Region?" He said, "Northern Conservative Baptist Great Lakes Region."
I said, "Me, too! Northern Conservative Baptist Great Lakes Region Council of 1879, or Northern Conservative Baptist Great Lakes Region Council of 1912?"
He said, "Northern Conservative Baptist Great Lakes Region Council of 1912."
I said, "Die, heretic!" And I pushed him over.
Otroligt bra!!!!
Det är väldigt fint skrivet.
Jag undrar allt oftare också vad det är som avgör hur man förhåller sig till det där gudomliga. Det är ju inte så att det direkt hoppar mot en i januarivardagen och lervällingen, inte ens om man tillhör den grupp som tenderar att faktiskt söka det.
Rent objektivt sett har man ju minst lika mycket fog för att tycka att god has a sick sense of humour som att det finns en nåd. Jag gnolar rätt ofta psalmer men då och då också Depeche Mode
http://www.dailymotion.com/video/xizow_depeche-mode-blasphemous-rumours_news?ralg=meta2-only#from=playrelon
annannan: Fast jag tycker att det är en nåd om något, humorn!
Tack för låttips :)
Jag undrar om det där med joggningen kan vara någon typ av frälsning, jag undrar hur de bär sej åt!
Skicka en kommentar