Jag har beställt begravningsblommor idag. Och tillbringat åtta timmar på puben.
"Tror du hon steker pannkakor i himlen nu?" undrar en dam med förståndshandikapp. "Det kunde hon ju inte göra själv, förrut".
Vad svarar man då?
Jag svarar att jo, det tror jag.
Men när en kollega, en så kallad normalstörd, frågar mej, tror du att allting är som vanligt, ja där i himlen? Tror du att allting som var jobbigt, har försvunnit nu?
Då svarar jag att jag tänker mej inte det hela på det viset. Jag slingrar mej lite. För svarar man ja, är inte det lite som att säga att det som var, det dög inte riktigt?
Hade jag kunnat, hade jag svarat som Harry Martinson:
Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
Harry Martinson
3 kommentarer:
Det är så sorgligt mycket av livet, och en glädje att sådana unga människor som du finns, det ger hopp.
Döden är ett mysterium och något som vi alla har gemensamt...jag gillade dikten av Martinson. Den var både vacker och sorgsam på samma gång...
Ja, visst var det en fin dikt!
Skicka en kommentar