 |
| Enklare att lämna denna lilla lya än mitt fina hus |
Brexit var väl spiken i kistan men kanske ännu längre har jag känt att jag vill flytta hem. Det är ambivalent och kommer kanske alltid att vara det, särskilt hårt är det att i och med Brexit så stängs dörren helt till att komma tillbaka förmodligen. Jag funderade på att skaffa det nya uppehållstillståndet som kommer att krävas men byråkratin går så långsamt framåt och jag känner också mer och mer att nej, jag är färdig med England. Det är en stor del av mitt liv - jag kom hit 2005 första gången, men jag har också mycket gott som väntar i Sverige. Sjukvården och vänligheten här kommer jag att sakna men upplevde å andra sidan Stockholm på ett nytt sätt i november och rent teoretiskt så är ju vården modern. Jag har en svensk utbildning och familj och vänner som väntar. Jag kommer att flytta till sommaren om allt går som det ska.
Uppskattar alla tips och erfarenheter från er så kul om ni hör av er!
16 kommentarer:
Så spännande! (Och tänk, vad detta Brexit förde med sig ...).
Elisabet: jag är så trött på Brexit så jag kräks :) nu dumpar de döda fiskar i Themsen. Ja, de kan fiska på sen så mkt dom vill. Får väl hoppas att det finns nåt fisk i haven. Tyvärr förstår ju inte havet Brexits gränser och miljöförstöring håller sej inte på bara ett ställe heller :)
VET du, kände på mig detta.
Du gör som många andra svennar i England, tar ditt pick och pack och drar till Svedala. Marie som bodde i Lytham, du vet, hon gjorde detsamma.
Anna, coolt, när drar flyttlasset? Ah, till sommaren ser jag nu.
Monica måste vara SÅÅÅÅÅÅÅÅ GLAD!!!
Stockholm, underbart. DET är allt jag kan säga. Svensk vård är nog bra bara du kommer in systemet sas. Vägen dit är lite snårig, innan du tagit dig igenom Vårdcentralen och tills du får specialistvård. MEN, men, är du väl där (hos specialisten) får du vård i världsklass.
Fattar dock exakt vad du menar, här i US är ju vården också top notch (för oss med försäkring vill säga). Du kan få en MRI på två dagar tex. Träffa specialist redan samma dag. Sånt.
Men, som sagt, bara du är inne i systemet hemma blir det LIKA bra.
Min moster--som genomgått svår, svår ryggop--låg på sjukhus i 3 mån efteråt + rehab i en månad. Hon säger att vården impade stort på henne. Personalen, rubbet. Jag var ju där och hälsade på ofta den sommaren, och kan bara hålla med. Det enda hon till slut inte klarade av var maten, men då fick hon sk önskekost, och sen tog vi med mat, kakor, hembakt bröd, ost som de kunde värma upp eller tillaga.
Idag, då hon går med kryckor, får hon SÅÅÅÅÅ ofta hjälp av främlingar på stan. Att gå på och av bussen, att bära kassar, att bara gå ut (ofta kommer ngn och ger henne armen om det är halt ute). SÅ visst är folk hjälpsamma och schyssta i Stockholm. Min moster säger att hon är mkt impad och glad över det.
Så, jag tror det blir toppen på alla de sätt att du ska hem nu!
Det blir nog lite svårt att återanpassa sig (Marie har skrivit lite om det), men du får låta det ta den tid det tar, helt enkelt.
Folk skriver att det blivit så mkt osäkrare på stan. DET har jag aldrig märkt av, och jag har frågat SÅÅÅ många av mina vänner och familj som bor i Sthlm. ALLA säger att de känner sig helt SAFE, och att de inte märker av det som somlig media ibland skriver så högt och brett om. THAT being said, klart det händer. MEN det är inget som ngn jag känner varit med om, eller sett. Det är väl som här, antar jag, det beror på i vilken förort du bor. Inne i city tror jag det är som det alltid varit sas. Varken mer eller mindre.
Skitspännande detta, Anna. Börjar du med att flytta hem till mor och far? Eller tänker du skaffa ngt eget redan direkt?
Ja, jag förstod nästan att det skulle bli så här för dig. Glad för dina flädrars skull är jag, och för din skull också!
Det ska bli jättekul, jättekul att följa detta!!!
ALL LYCKA till, men det kommer att bli TOPPEN!!!
Annika: tack Annika för dina uppmuntrande ord :) det är helt rätt beslut, det känner jag i hela kroppen. Det har hänt så mycket tråkigt i mitt liv de senaste åren så nu måste det bara bli bättre. Att vara i samma land som mina föräldrar är en fantastisk lättnad bara det. Ja, de är himla glada :)
Jag fick ett helt annat, och positivare inteyck av Stockholm under min novemberresa än på mkt länge. Både jag och Stockholm har kanske ändrats till det bättre :) England har definitivt blivit sämre.
Jag har inte tänkt så mkt på boende än. Först ska jag bara vila ut. Kommer vara en enorm pärs att avsluta allt här.
Oj vilket beslut att flytta hem!! Spännande och läskigt på samma gång. Det händer ofta att vi tänker samma sak, att flytta tillbaka. Ska bli spännande att höra om dina upplevelser!
Trillingnöten: ja och det ska gudarna veta att det inte är taget en minut för tidigt :) jag är så taggad. Ja, jag har täbkt fortsätta blogga. Kanske döper om bloggen till Stål-nnas öden och äventyr :)
Oj, ett nytt kapitel verkligen! Lycka till med detta och hoppas att det blir bra! Det känns ju att du landat i beslutet så det verkar helt rätt!
Ibland när jag vaknar så tror jag att du redan är här:-). Ja det blir bra och vi ska koppla av en tid verkligen, så skönt det ska bli och vilken underbar känsla när du är här. Och vänner kan komma, de kan bo i stugan;-)
Och du vet min kompis som inte ser så bra, han säger precis detsamma som Annika, vet inte hur många gånger han berättat om snälla tanter som tar honom under armen och leder förbi det farliga och när det som nu varit isigt och inte så lätt att ta sig fram så går de med hela vägen, han kommer ju ofta till City efter föreläsningar, program och sånt han håller i och tänker trava hem bara, jag tycker det låter livsfarligt men det går hur bra som helst. Han är ju charmig men tror inte det är bara därför:-)
Freedomtravel: tack! jag har velat ha en förändring i flera år så detta är så skönt! En frihet äntligen.
Mamma: ja, i tanken har jag redan flyttat :) gud så skönt det ska bli att komma hem :)
Precis som Annika så kände jag kanske också på mig att du var på väg hem till Sverige på ett eller annat sätt. Tråkigt att England har blivit sämre, ja man kanske inte ska säga något eftersom USA definitivt inte blivit bättre haha. Jag pluggade ju ett år i England för massa år sedan, och då var jag inne på att eventuellt hitta jobb där, eller någon annanstans i Europa, och inte direkt i Sverige. Nu blev det USA istället och nu är jag väl lite mer bofast på denna sidan av pölen.
Stockholm Stockholm stad i världen, som de sägs. Där jag växte upp också. Saknar fina Stockholm ibland, och är helt säker på att du kommer få det fantastiskt där. Och det kan ju inte bli bättre än att få flytta hem på sommaren!
Precis som Annika så kände jag kanske också på mig att du var på väg hem till Sverige på ett eller annat sätt. Tråkigt att England har blivit sämre, ja man kanske inte ska säga något eftersom USA definitivt inte blivit bättre haha. Jag pluggade ju ett år i England för massa år sedan, och då var jag inne på att eventuellt hitta jobb där, eller någon annanstans i Europa, och inte direkt i Sverige. Nu blev det USA istället och nu är jag väl lite mer bofast på denna sidan av pölen.
Stockholm Stockholm stad i världen, som de sägs. Där jag växte upp också. Saknar fina Stockholm ibland, och är helt säker på att du kommer få det fantastiskt där. Och det kan ju inte bli bättre än att få flytta hem på sommaren!
Håller med alla om att det blir spännande att följa detta. För oss är det samma sak - av många skäl är det efter tio år i Provence är det dags också för oss att flytta tillbaka. Extremt svårt och mycket dubbelt. För oss är det också Stockholm men jag tycker nog att mycket ändrats. Och jag är väldigt orolig för vården eftersom den är så otroligt bra här. Och precis som du säger känns det som en pärs vi ska igenom - en av anledningarna är också att göra detta medan vi fortfarande kan!
Monet: ja, det är praktiskt oh känslomässigt dränerande men det är själva förändringen som blir svår. När den väl är gjord brukar jag tänka att jaha, gick det såpass enkelt ändå, varför väntade jag så länge. Förlorar en del men vinner himla mycket tror jag.
Ann: kul att se dej här igen :) haha jag har lagt ut lite vibbar mer eller mindre medvetet. Nu är jag så peppad och fokuserad på detta så det färgar allt annat. Både otålig och känner hur tiden rinner iväg. Så mycket att göra.
Skicka en kommentar