Sånär som på påskliljorna är det lerigt och grått och fult ute och jag känner att det är så tungt just nu, så ensamt och tungt. Jag har så fina vänner, både gamla och nya, oväntad och väntad snällhet från alla håll och föräldrar som alltid är där, jag är inte otacksam på något vis, men man är ju trots allt ensam med sin sorg och sina bördor.
Såhär till påsk har jag så många minnen. Många gånger har något nytt i mitt liv startat just denna tid. Min första vår i England, förhållanden, flytt till England, husköpet, och nu flytt hem. Jag handlade lite god påskmat och tog fram lite pynt för att försöka frammana någon normalitet i vad som känns som tjock lera.
Börjar packa så sakteliga. Bär på en sådan ledsenhet. Kanske har jag alltid gjort det.
Ska försöka rensa bort surdegarna i mitt liv och fokusera på det som är gott och bra.
Första korinthierbrevet kapitel 5, vers 6 - 8
Ni har ingen anledning att skryta. Vet ni inte: lite surdeg får hela degen att jäsa. Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg. Ni är ju osyrade, för vårt påsklamm, Kristus, är slaktat. Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.
4 kommentarer:
Ja det är tungt! Så såg jag Evas lilla påskgumma och plockade fram dem på bordet här, har två, tänkte på då och vet ju inte ens om hon lever. Känns längesedan men samtidigt inte, är väl 15 år sedan?
Mamma: ja vissa dagar är värre än andra. Ja, det är nog nåt sånt ja. Lång tid.
Låter tungt Anna men som du säger får man fokusera på det som trots allt är bra och positivt.
Intressant att du påbörjat något nytt just den här tiden på året.
Fint påskpynt och vackar blommor!
Anne-Marie: det hjälper att ha ljust och fint hemma. Ser fram emot att packa undan så det blir mer plats och det är ett fokus att vara på väg, att blicka framåt. Men det är enklare sagt än gjort.
Skicka en kommentar