Aha, du är hemma på besök. Eller det kanske du inte alls är förresten, när jag läser längre ner ... Tänker på rubriken i inlägget idag. Förstår om det är mkt för dig nu. Det är ju ingen liten flytt du står inför.
TÄNK att din kisse fortfarande finns! SÅ fin!! Ja, haha, jag skulle ha svårt att bli vegetarian, det finns så mkt gott kött, hehe.
Förstår om du har tusen och känslor inom dig inför flytten. Du ska ju lämna en plats som du älskat mkt, och har så många varma känslor för. Det vore konstigt om du inte reagerar som du gör. Jag kan bara tänka mig in i det själv ... Du kommer nog att sakna mkt, både från kynnet hos folk till utbudet och naturen. MEN å andra sidan kommer du till ditt gamla land, ditt hemland. OCH ett land som är mkt mkt bra också!!! Förstår att du haft det jobbigt som f-n med privatlivet, och det ska du lägga bakom dig nu, Anna. Eller, iaf börja lägga bakom dig. Processen är lång, men du kommer att greja det bra. ALLT blir bra! Dessutom, det bästa, du kommer hem till din familj, och dina fldrar kommer att finnas för dig på ett sätt som bara fldrar kan. Ens allra största supportsystem i världen. DU kommer dit nu, och din mamma kan hänga med till läkare, finnas där för dig. ALLT sånt. DU skriver så fint i "Tankar för dagen". Jag kan känna hur du känner. Två älskade platser ...
Absolut, precis som du är jag stolt över att ha vuxit upp i Sverige, med de värderingar och den kultur jag har med mig, den icke-pjåskighet jag är uppvuxen med. Ja, folket ... Jag gillar svennar överlag. Ibland brukar jag räkna på var jag vill vara som gammal ... Kommer alltid till slutsatsen att jag vill vara i Sverige. Jag vill inte bli begravd i US heller. Nej, man får sprida mig i Östersjön. Det blir toppen.
Anna, jag kommer att följa din flytt hem med allra största intresse. TACK, tack och tack för att du delar med dig så fint!
Annika: nej, inte hemma, önskar att jag vore :) men tussilagon kändes som ett litet tecken.
Ja, det har verkligen varit mycket som har varit jobbigt, inte bara det senaste året utan under många år. Det har varit två steg framåt och ett steg tillbaka den sista tiden, det är iallafall bättre än bara bakåt.
Ja, det är så mycket blandande känslor. Det känns många gånger fruktansvärt tungt. Men jag vet att det kommer bli bättre. Och jag tycker det är en bra hjälp att ha bloggen faktiskt att uttrycka sej i.
Tussilago brukade vara ett säkert vårtecken. Brukade plocka buketter och sätta in. Sådana blommor finns inte här i Kalifornien. Det är mycket att tänka på inför en så stor flytt. Ett steg i taget. :)
6 kommentarer:
Aha, du är hemma på besök. Eller det kanske du inte alls är förresten, när jag läser längre ner ... Tänker på rubriken i inlägget idag.
Förstår om det är mkt för dig nu. Det är ju ingen liten flytt du står inför.
TÄNK att din kisse fortfarande finns! SÅ fin!!
Ja, haha, jag skulle ha svårt att bli vegetarian, det finns så mkt gott kött, hehe.
Förstår om du har tusen och känslor inom dig inför flytten. Du ska ju lämna en plats som du älskat mkt, och har så många varma känslor för. Det vore konstigt om du inte reagerar som du gör. Jag kan bara tänka mig in i det själv ...
Du kommer nog att sakna mkt, både från kynnet hos folk till utbudet och naturen. MEN å andra sidan kommer du till ditt gamla land, ditt hemland. OCH ett land som är mkt mkt bra också!!!
Förstår att du haft det jobbigt som f-n med privatlivet, och det ska du lägga bakom dig nu, Anna. Eller, iaf börja lägga bakom dig. Processen är lång, men du kommer att greja det bra.
ALLT blir bra! Dessutom, det bästa, du kommer hem till din familj, och dina fldrar kommer att finnas för dig på ett sätt som bara fldrar kan. Ens allra största supportsystem i världen. DU kommer dit nu, och din mamma kan hänga med till läkare, finnas där för dig. ALLT sånt.
DU skriver så fint i "Tankar för dagen". Jag kan känna hur du känner. Två älskade platser ...
Absolut, precis som du är jag stolt över att ha vuxit upp i Sverige, med de värderingar och den kultur jag har med mig, den icke-pjåskighet jag är uppvuxen med. Ja, folket ... Jag gillar svennar överlag.
Ibland brukar jag räkna på var jag vill vara som gammal ... Kommer alltid till slutsatsen att jag vill vara i Sverige.
Jag vill inte bli begravd i US heller. Nej, man får sprida mig i Östersjön. Det blir toppen.
Anna, jag kommer att följa din flytt hem med allra största intresse. TACK, tack och tack för att du delar med dig så fint!
Ha en fin och bra tisdag!!
Annika: nej, inte hemma, önskar att jag vore :) men tussilagon kändes som ett litet tecken.
Ja, det har verkligen varit mycket som har varit jobbigt, inte bara det senaste året utan under många år. Det har varit två steg framåt och ett steg tillbaka den sista tiden, det är iallafall bättre än bara bakåt.
Ja, det är så mycket blandande känslor. Det känns många gånger fruktansvärt tungt. Men jag vet att det kommer bli bättre. Och jag tycker det är en bra hjälp att ha bloggen faktiskt att uttrycka sej i.
Tack för dina fina kommentar, den värmde :)
Så fint! Tänkte direkt på Sverige men inte sett några än i år. Ett litet ljust tecken är det, absolut!
Tussilago brukade vara ett säkert vårtecken.
Brukade plocka buketter och sätta in.
Sådana blommor finns inte här i Kalifornien.
Det är mycket att tänka på inför en så stor flytt. Ett steg i taget. :)
Mamma: ja, gör mej alltid glad när jag ser dem :)
Anne-Marie: absolut, ett steg i taget :)
Skicka en kommentar