Tankar för dagen

Jag har precis fått ett email från Home Office. Jag har skalat rotfrukter och jag har gått en promenad i fågelkvitter till grannbyn. Klockan är knappt elva på förmiddagen och jag har redan haft tårar av sorg och tårar av lycka. Påsken är en så vacker tid. Det är ängar av påskliljor överallt.

Ett sådant email hade jag väntat mej inom ett halvår efter Brexitomröstningen, med information och någon slags plan. Inte nu. Jag är så oerhört besviken på politiker som låtit våra liv fladdra i luften. Arg också.

Det är ett halvt liv jag packar ihop här. Alla minnen, både fina och rent fruktansvärda, blandas med lönebesked och viktiga brev och vilka kläder som är värt att ta med.

Jag kommer sakna sådana saker som busschaufförer som ser en i ösregnet
Där man står och tvekar att springa ut i trafiken mot röd gubbe för att hinna med bussen
De vinkar lite diskret och när man stiger på så säger de att det är klart att jag väntar på dej lilla kycklingen

Eller som när man står i djup sorg och knappt vet vad man gör och glömmer vinka att bussen ska stanna och den gör det ändå
Och en snäll farbror lutar sej fram och säger nejmen flicka lilla, vad har du att vara så olycklig för

Att man känner att man faktiskt finns till

Bastanta tanter som när en karl är lite närgången på puben ber honom veta hut.

Alla gånger jag varit ensam på sjukhusbesök där det stått tydligt i kallelsen att det är bäst att ha med sej någon
Men vem tar man med sej på något sådant privat om ens man också är sjuk
Då går jag hellre själv
Sjuksystrarna har varit så innerligt snälla med mej
Som om jag vore ett barn som kommit bort

Jag kommer sakna ekorrarna i parken
Den tidiga våren och blommorna
Min katt

Klocktornet i stadshuset när det klämtar

Biblioteket i stan sena kvällar bland gubbar med skägg ner till knäna

Fåren och hedarna och stenmurarna och att det böljar om hela landskapet

Men att få vara i sitt eget sammanhang inte på nåder, det är en sådan lycka att tänka på att mina lungor expanderar redan

Den känslan som jag har fått känna på efter Brexit är jag tacksam för och kommer bära med mej som en gåva. Den har kanske till och med gjort mej till en bättre människa.

Så skönt att vara bland folk som säger vad de menar och menar vad de säger

Ingen kommer förklara engelska ordvitsar för mej som om jag vore dum i huvudet (ibland skrattar man inte för att det helt enkelt inte är roligt)

Så skönt att slippa de oändliga imbecilla barnsliga anspelningarna på sex

Kunna prata om djupa saker

Bjuda hem folk och komma hem till folk

Vara nära eller annars får det vara

Ängar om sommaren. Plats, nej rymd.

Att folk inte är så pjoskiga.

Och inte så aggressiva under en polerad yta.

Jag är stolt att ha växt upp med Bamse och Pippi, som säger att är man stark måste man också vara väldigt snäll. De har de glömt härborta. Högmod går före fall.

Goodbye.