söndag 15 april 2018

På gränsen

Förkyld och utarbetad. Har jobbat hemskt mycket övertid på sistone. Vet inte ens hur det blir så. Imorgon ska jag lämna in min avskedsansökan och jobba min uppsägningstid. I slutet av veckan skeppas mina grejer till Sverige. Allt börjar sjunka in och svämma över på samma gång. Att du inte har blivit knäpp än sa en vän till mej igår. Nåja, det finns väl tid ännu att bli det. Jag bakar och lagar mat och städar och det håller mej liksom i schack.



Vit choklad, små mjölkchokladbitar och kristallsocker ovanpå.

2 kommentarer:

Monica sa...

Ja det är verkligen otroligt på alla plan och har vi inte blivit varken knäckta eller knäppa hittills av allt vi varit med om tror jag inte vi blir det heller. Vi har en enorm mental styrka och mycket tacksam för det. Men ibland kan jag tycka att de som blir knäppa får mycket hjälp så kanske bekvämt att bli det. Själva får vi klara ut allt på egen hand. Men bäst så kanske. Och att aldrig ta till något konstgjort utan sköta om kropp och själ på bästa sätt. Har många gånger känt att Gud är med både upp på det högsta berg och ned i den djupaste dal och tacksam.

Steel City Anna sa...

Mamma: ja, så känner jag med :)