onsdag 18 april 2018

Ord som smeker själen

Kan någon som Tolstoj vara så romantisk och så krass på samma gång? Från den fräcke älskaren som vinner Annas hjärta med fåniga klichéer till prinsen som bedrar sin fru för att det liksom är hans rättighet när han är i sina bästa år och levnadsglad och fruns kropp tagit stryk efter barnafödande, till Levins poesi och det magiska bandet när kärleken äntligen är rätt och stark åt båda håll. Och i varje karaktär finns ett uns av en själv och alla människor.









6 kommentarer:

Anne-Marie sa...

Har kollat igenom alla dina inlägg nu under min bloggfrånvaro. Du fortsätter att vara flitig. :)
Såg att det redan är dags för dina saker att skickas. Nu blir det mer verkligt antar jag.
Tänk vad mycket snö ni har haft sent inpå våren. Precis som i Sverige.
Läste alldeles nyligen att Golfströmmen avtagit pga smältande isar. Fortsätter den att vara svagare eller avta kommer det att bli ännu mera vinterlikt och kallare. Såg ett TV-program för kanske 30 år sedan i Sverige om detta och nu verkar det faktiskt ske.

Steel City Anna sa...

Anne-Marie: ja, en sådan här kall vår kan jag inte minnas. Så seg vinter. Många här förnekar klimatförändringar och ingenting är viktigare än deras industri :)

Det ska bli skönt när grejerna är på väg. Lådorna har stått länge och sett lessna ut i ett hörn. Nu känns det verkligt men kommer nog inte landa i dubbel bemärkelse förrän jag är i Sverige. En så stor förändring.

Lena i Wales sa...

Längesedan jag läste Anna Karenina. Ja, faktiskt längesedan jag läste Tolstoj. Kanske något att gå tillbaka till?!
Ha en fin dag!

Steel City Anna sa...

Lena: man behöver en del tid för Tolstoj men det är en fantastisk bok! Detsamma!

Annika sa...

Anna!!
Det är ju just det där avsnittet jag menar i boken, det mellan Kitty och Levin. VET att vi haft detta uppe förr på din blogg. När de skrev begynnelsebokstäverna och på så sätt klurade ut vad de menade. Tycker det är en av litteraturens pärlor!! ÅÅ, helt fantastiskt.
jag borde nog också läsa om Anna Karenina. DET var så länge sen ...

Steel City Anna sa...

Annika: ja, kommer ihåg det :) gillar det stycket mycket också. Det är en del tröga kapitel i Anna Karenina men man kan ju skumma dom o bara fokusera på romantinen o dramatiken :) denna gången läser jag noga dock.