Oktober

Mörkret kom. Jag hann aldrig riktigt inse att det blev höst. De kyliga mornarna. Imma på rutorna i uterummet. Det bara landade, mörkret. En lärorik månad. Tidiga mornar och sena kvällar, vid busshållsplatser. Tid att tänka. Kanske landa, jag också. Jag står under månens ljus och fryser inte fast det är kallt, och tomma bussar åker förbi åt fel håll, och jag väntar men en annan kvinna, vi är de enda människor som syns till. Hon har sandaler och går i olika mönster och figurer fram och tillbaka, i åttor och fyrkanter. Ibland pratar hon med mej på engelska fast det är så snarlikt hennes eget språk att jag inte förstår någonting alls. Jag ler och undrar hur det kommer sej att jag står såhär i mörkret i ett främmande land i väntan på en buss som är försenad och undrar om kvinnan i sandalerna är galen eller inte. Kanske håller hon sej varm om fötterna genom att gå i åttor? Att jag hamnade här. Jag ser stjärnorna och funderar på om det står någonting skrivet i dem. Någonting om lugn och andrum. Kanske finns det inga andrum i livet om man verkligen vill leva det.



Jag tycker om det där med broar till tryggheten. Broar kan man bygga nya.

Musik trots allt

Jag skrev i den där listan häromdagen att jag inte bryr mej så mycket om musik. Men sen tänkte jag lite på det. Det finns trots allt ganska mycket musik som jag verkligen tycker om och som är viktig. Men det är kanske inte musik som man just sitter och lyssnar på. Den finns där bara. Som en liten skatt.


Svensk folkmusik tycker jag mycket om och brukade jag spela mycket. Något jag verkligen saknar. Men jag nynnar lite för mej själv ibland.


En stor låt under högstadietiden som betydde mycket. Sen blev det mest trallallala av Alanis. Men den här låten var stark och liksom formade mej och mina kompisar då tror jag. En frisk fläkt bland alla pojkband. Vi var mer arga än söta som tonåringar. En kontrast mot idag inbillar jag mej.


Barock. Ännu en sorts musik jag saknar men dyker ner i ibland. Ägnade det mesta av tonåren åt barock och renässansmusik.



Musikal! Också ett stort kapitel i mitt liv.


Jewel, kanske anledningen till att jag upptäckte countrymusiken.


Johnny Cash - en fantastisk röst, unik. Hans version av den här låten är otrolig. Det finns ständigt nytt att upptäcka.


Beatles lyssnar jag nog inte direkt på längre. Men jag har lyssnat så oerhört mycket att allt finns i huvudet. Jag gillar fortfarande the White Album allra bäst. Och jag har varit i Liverpool på Beatlesmuseet och stått och tittat med övervintrade hippies andäktigt på gamla LP-skivor.

Envis besökare

Den här lilla kissen smiter ofta in genom dörren och springer en runda i vårt hus, gömmer sej under en soffa, och så ut igen för att sedan ångra sej och sitta och titta bedjande genom bakdörren till trädgården. Den bor flera hus nerför gatan och rymmer och kommer bort nästan jämt, att döma av lappar som sätts upp titt som tätt. Söt och lite morsk. Jag vill hemskt gärna ha en egen katt. Snart kanske! Den skulle ha många polare här på bakgårdarna.

Vad gör du?

Från mamma

De här snygga mattorna kom i ett stort paket från mamma. Passar utmärkt i vår lilla låtsashall.

Snart dags för Halloween

Det pyntas i stan för fullt men jag har inte hunnit vara ute och fota någonting. Det blir istället en liten kavalkad av gamla bilder för att komma i stämning lite.

Nytt

Nytt humorprogram på Svt. Vet inte riktigt vad jag tyker om det ännu. Men de här karaktärerna fastnar iallafall, vare sej man vill eller inte.

Lista

En god lista kan aldrig motstås. Jag tycker om lite oväntade frågor och svar som man kan läsa runtom i cyberspace. Den här hittade jag hos Elisabet för ett tag sen.

Låt som när jag är ledsen sörjer till?
Jag är inte någon som vänder mej till musik särskilt ofta för att liksom förstärka en känsla. Jag tycker om när det är tyst. Men det kanske ändrar sej. För tröst sviker Johnny Cash aldrig. Men jag har nog aldrig suttit och sörjt till en sång jag valt medvetet just för det syftet. Det kanske är konstigt. Jag antar att om jag är ledsen så kan jag sörja till vilken musik som helst. Eller ingen alls. En av de sorgligaste sånger jag vet är The winner takes it all med ABBA.

Beroende av?
Kaffe och svenska tidningar.

Vem behöver du mest just nu?
Min närmaste familj.

Vad tror folk om dej?
Om de känner mej så behöver de inte tro särskilt mycket, jag bär hjärtat utanpå.

Vad får du oftast komplimanger för?
Att jag lagar god mat, från maken.

Brukar du skratta för dej själv?
Ja, rätt mycket. Och le.

Vad står det i ditt senaste inkomna sms?
I'm home xxx

Nästa mål i ditt liv?
Att hitta ett lugn. Bara vara.

Hur svarar du i telefonen?
'Hello' privat. Brittiskt långt och artigt annars.

Vem ringde dej senast?
Maken.

Antal timmar sömn inatt?
Ungefär 6. För lite. Vill och behöver sova mer.

Brukar du komma i tid?
Oftast. Jag tycker hemskt illa om att vara sen. Och om att jäkta. Men det blir ibland som det blir.

När mår du bra?
Hemma vid en god frukost. Läsa tidning innan läggdags. Gå i skogen. När jag åker på någon liten utflykt.

Hur känner du dej nu?
Allt möjligt. Svårdefinierat.

Vanligaste färg på dina kläder?
Svart, blå och grön.

Var du aktiv i skolan?
Ja, jag tog allt på största allvar.

Favoritdryck på morgonen?
Kaffe, det finns inga alternativ.

När brukar du oftast gå och lägga dej?
Runt midnatt.

Är du blyg?
Nej.

Sysslar du med någon idrott?
Nej.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Ja.

Är du bortskämd?
På det sätt att jag bor i ett relativt tryggt land, ja. I största allmänhet, verkligen inte.

Every daughter is meant for the skies, for the stars

Skavlan var under första halvan av programmet alldeles vansinnigt torftigt och tråkigt. Och att det sitter en massa norrmän och pratar engelska i svensk TV, så stappligt desutom, kändes som en mycket underlig ide. Men så kom den lysande stjärnan. Vilken inspiration. Vilket ljus! Jo, det finns nog hopp i världen trots allt.

Sommaren som gick

I had to have my June

Om man någonsin tvivlar på kärleken, så räcker det med att titta på det här paret. Underbar sång och framträdande.

Guld och nougat

Det kan vara det vackraste jag vet, fält av strån i solen.

En inte så djup skog och en kanske inte så djup saknad

Jag saknar de djupa barrskogarna ibland. Saknar hur stora de är. Här kommer man förr eller senare ut på andra sidan, även om man är helt bestämd på att man ska gå vilse. Man hör bilars surr någonstans ifrån. Skymtar plötsligt öppet landskap. Nu skulle man kunna tro att det första jag gör efter att jag landat på Arlanda är att springa ut i skogen, men det är det inte. Jag vill till Konsum och köpa en pistagebulle.

Bakom mej är det en fårhage.

Röd och grann

Svampar finns det inte så mycket här. Det var åratal sen jag såg sådana här granna typer.

Får

Inte särskilt kärvänliga, dessa får. De sprang bort några meter och ställde sej sedan och glodde. Men det är trevligt att stå och glo sådär strax innan skymningen i utkanten av Sheffield. Även på smått ilskna får.

King of the hill

Tid för frukost

Det börjar bli ordning på maten här nu. Hemlagat flera gånger i veckan, och för första gången på minst fyra år, tid och ork att göra fint till frukosten. Inte alla dagar, men ibland iallafall. Finporslin och allt.