Grå söndag

Veckans enda lediga dag inleds på det värsta möjliga viset - jourtelefonen ringer klockan 08.13 och det tar drygt två timmar att reda ut problemen. Maken sticker till mej kaffe och ägg (väldigt goda bondgårdsägg är det, och jag hinner tänka att 'det här smakar verkligen ägg', liksom förvånat, innan jag undrar vart världen är på väg när man blir glatt överraskad av att ägg smakar ägg) då och då under samtalen och när de väl är över är det dags för honom att gå till sitt jobb.

Min uteblivna sovmorgon får mej på dåligt humör, det är kyligt och kallt i luften och jag har ingen lust att gå min planerade promenad till Botanical Gardens, dessutom börjar det strax ösregna. Jag tar itu med lite svensk grammatik, den krångliga avdelningen adverb, och funderar på hur man skulle förklara detta enklast. Engelska är ett så enkelt språk grammatiskt på många sätt. Ta bara ett ord som 'home', det kan vara både substantiv och adverb, och man kan både vara home och åka home och bege sej home. På svenska så är man hemma medan man åker hem och beger sej hemåt. Och moving from home, ja då blir det hemifrån. Jag funderar över varför vi har det behovet att visa vilken riktning man har i förhållande till 'hem'. Hem måste vara extra viktigt, och så även att meddela om man är påväg till eller från eller just hemma. Det är lite fint.

Jag tittar på Dallas och läser Eurovisionbloggar och läser en tidning om pelargoner och tar ett bad, innan jag somnar plötsligt bara, en flera timmar lång tupplur som får mej att tvivla på vilken dag det är. Jag har inte tagit en tupplur mitt på dagen sen i gymnasiet - vi får se om jag kan sova alls inatt. Sen ringer jourtelefonen lite till. Jag försöker få perspektiv på tillvaron och tänker på en person som gick bort i april, vars högsta önskan var att kunna steka pannkakor själv. Jag steker lite pannkakor, lite som en hyllning. Sen tittar jag på mera Dallas när maken kommer hem (som trots att vi tittat på minst tio avsnitt frågar 'vem är det där?' varje gång Pamela dyker upp), och min planerade söndagsmiddag blir istället en libanesisk takeaway, och jag orkar precis hänga en tvätt och diska frukostdisken innan den anländer.

Nu tänker jag att det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet imorgon, och lämna över jourtelefonen.